Jag är på, jag-vet-inte-vilket-humör, idag. Jag ska ha dansuppvisning och tjejorna från klassen kommer. Det ska bli kul, tror jag. Jag känner mig bara så, ensam på sistonde. Ja asså inte ensam ensam, men liksom som om den enda jag kan prata med är Andreas. Alla andra pratar man bara ytligt med. Det har väl med förtroende att göra. Asså att jag vet att jag & han kan dela allt, de andra berättar man för, honom delar man med. Det är skönt faktiskt, att ha ett starkt träd när vindarna blåser hårt.

Imorgon är det fährrei i Limhamn. Ska bli kul, ändrade min åsikt igår sådär übersnabbt. Öhm, nä men nu när tjejorna inte ogillar mig, eller i alla fall inte en av de, så ska det bli ball. Och Andreas ska under bordet ;D

There is no such thing as painless love. - Wich means that if you're not ready to be vulnerable, you're not ready to love either. And all though I was ready, I never knew it would be this hard. Especially not with you, my friend. I thought you could do mistakes and be forgiven because you're human, but I was wrong.

He was my north, my south, my east and west. My working week and my sunday rest.