Eller som en i hjärtat, eller som en i benet. Ja tell me, var gör det mest ont? Jag vet. Själen. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera allt nu. Svårt är det, speciellt när jag egentligen inte alls borde sitta här utan prova att äta en riktig måltid som jag inte gjort på länge nu. Jag är inte ens hungrig. Ändå slösar jag så mycket energi på att vara ledsen. Can't tell you clear enough. Dansuppvisning imorgon, Lucian igår, MBEF-konserten för två veckor sedan. Do you know? Do you care? Stop sweating, nobody does.

Don't pretend you're sorry. I know you're not. You know you got the power to make me weak inside.

Orkar inte med skolan imorgon, eller festen på lördag, inte konfirmander heller för den delen. Matchen ska jag inte gå på och om jag får välja sover jag gärna bort hela helgen. JA dansuppvisningen också fastän jag längtat så. Det är alltid såhär dagen innan. Alltid. Jag vill inte för jag är den enda, den enda tjejen som är där på scenen och inte är lycklig. Och det, det gör ont. Jag gillar att dansa, jag älskar det, men ändå kan jag inte må bra i den sekunden. Det gör ondare en kniv i ryggen, hjärtat eller benet. Det är en kniv i själen.

Just like you now are to me.