Jag vill att det ska vara över, ensamheten då. Ja asså var fan tog alla vägen? Jag vet att jag är kvar, jag sitter här med saknaden och minnena. Så vill du komma och vara min vän igen så får du det, men låtsas inte att det är jag som förändrats, för så är inte fallet. Det senaste året har det varit många som lämnat och detta är väl till er alla. Jag kan inte hjälpa att jag känner såhär, det bara är så.

En vän som iallafall är värd mer än guld är Cim. Det är verkligen synd att vi inte träffas så ofta, men vi båda kämpar på vars ett håll med skola och träning. Sen har ju Cimelimsan en pojke nu, vilket man själv haft länge, men det ska gå att träffas ändå. Nästa helg hoppas vi på någon lucka, aiiiight?

Helgen har varit tuff. Fredag var det middag i Staffanstorp med fam. Rosenlind/Evander + en annan familj som är bekanta till dem. Det var trevligt och det blev sent. Igår hade jag först konfisar sen var det handboll för hela slanten. Efter detta dammade jag mitt rum medans Honeybuum satte in nya högtalare i bilen. Vi åt och stack sedan till Limhamn och hyrde film med Eli. Jag somnade när den andra filmen var igång och även här blev det sent. Vi var hemma vid halv tre. Idag var det först kalas i Staffanstorp och sedan träning. Efter detta tv-tittande/snack med Cimsan. Nu sitter jag här med en massa tankar och en är en gnutta nedstämd. Får skylla på att det är söndag. Ska in i duschen nu och sedan slappa lite. TAKE CARE!