Asså jag trodde jag skulle tappa hakan, ja jag gjorde det nästan alltså. Riktigt sjuk fjortisstajl, but hey om det är det spelet vi kör så bring it on! Jag trodde sjätte klass var long gone, but I guess not. Jag vet inte alls vad jag ska göra och paniken bara blir större och större, jag tror bestämt jag håller på att tappa förståndet. Jag vill vara en stark bitch egentligen, men sanningen är väl att jag är lite av en svagis, en toffel som inte orkar ta upp det, inte orkar så att säga starta en diskussion om det. Jag ska se hur denna veckan går och om det fortsätter så tänker jag ta alla råd om att bara försöka prata med de och om det då inte funkar så är jag väl better off anyway liksom. Jag saknar Honeybuum's visa ord och jag saknar att ha någon att prata med om allt. Hatar eftermiddags-veckorna, bajs! Tror att jag ska gå en runda i fina lilla Oxie och bara dra in luften i ensamheten och sen sticka in om solcenter på vägen hem. Jag måste kanske vara för mig själv och tänka ihop en lösning, för ska det vara såhär i 2,5 år går jag i ide resten av tiden. Jag gör som igelkottarna, björnarna och alla andra djur, sover bort tiden. Det är i alla fall bättre än att stå som en slagpåse och ta emot skit för att andras liv kanske inte är toppen. Det känns verkligen som väldigt orättvis behandling.

Det var väl dagens visa och kloka ord från en väldigt förvirrad liten fågel. Folk undrar kanske what the fuck is up with me, men honestly så hoppas jag att de detta berör fattar, that's all! - BYE FOR NOW!