Jag tänkte på det, fyllemisstag, visst har man gjort många, men jag kan även identifiera mig med ordet genom att jag säkert själv varit, eller i alla fall kännt mig som, någons fyllemisstag. Jag förstår inte varför vi envisas med att supa så jävla mycket och göra så jävla mycket som vi sen ligger och ångrar på söndagen. Vissa inte bara ångrar deras misstag utan kan dessutom inte ta tjuren vid horna och stå för dem. Jag vet att jag själv ibland förnekar saker tills jag snubblar på dem, men om någon hade frågat hade jag varit ärlig och berättat sanningen. Man säger ju "no regrets", speciellt jag som inte ångrar något eftersom allt har en mening enligt mig, men visst har man någon gång tänkt "Skit också!" eller "Varför i helvete gjorde jag så för?"

Jag har efter min långa och kalla promenad igår insett att om jag skulle stanna upp mitt liv för alla fyllemisstag eller misstag över huvud taget, som jag någonsin gjort, så skulle jag inte funnits här idag. Jag är en äkta analytiker och säger du något till mig eller gör något med mig så grubblar jag alldeles för länge och alldeles för mycket på det. Detta är en hemsk egenskap som jag snabbt måste göra mig av med eftersom den har förstört mycket för mig och kommer fortsätta att göra det annars. Så det är som jag sa till Vivi, it's over.

Nu ska jag ut och gå en runda för att komma till ännu mer insikt.
Att rekomendera? Oh yes. - BYE!