This seems real to me.

Idag är det träning, men innan dess tänkte jag ladda batterierna och chilla. Dagen i skolan va rätt jäs med tanke på att den bestod av ett litet snack med regissören till och en av skådespelarna i "Fordringsägaren" av Strindberg och efter detta snacket såg vi pjäsen i aulan och sen satte jag mig på bussen mot Oxie. Lilla, tråkiga och deprimerande, Oxie. Jag är så trött på det, igen. Det kommer och går, men just nu hade jag velat gömma mig i en storstad. Denna jävla hålan är så liten, man kvävs ju nästan. Usch!

Sen är jag så jävla trött. Det är skönt att det är fredag imorgon, även om jag inte har en aning om vad denna fredagen bjuder på. Är rätt festsugen, eller egentligen hade vad som helst funkat, bara jag vet något jag ska göra snart, annars är där inget jag kan se fram emot. Hjälp mig nu.

Just nu känner jag för en kopp te och en säsong O.C. Det va så längesen nu ju. Åh nostalgiskt. Problemet är att jag inte har O.C. avsnitt eller någon att kolla det med. Jag får väl gräva ner mig i sängen en stund själv och kolla något skit på tv. Sen är det ju hårdträning inför uppvisningen som gäller.

OVER&OUT!

I never knew,
I never knew that everything,
was falling through.
That everyone I knew,
was waiting on a cue,
to turn and run,
when all I needed was the truth.


But that's how it's got to be,
it's coming down to,
nothing more than apathy.
I'd rather run the other way,
than stay and see,
the smoke and who's still,
standing when it clears.


And everyone knows I'm in,
over my head,
over my head.
With eight seconds left in overtime,
she's on your mind,
she's on your mind.


Let's rearrange.
I wish you were a stranger,
I could disengage.
Just say that we agree
and then never change,
soften a bit,
until we all just get along.


But that's disregard,
you find another friend
and you discard,
as you lose the argument,
in a cable car,
hanging above,
as the canyon comes between.


And everyone knows I'm in,
over my head,
over my head.
With eight seconds left in overtime,
she's on your mind,
she's on your mind.


And suddenly,
I become a part of your past.
I'm becoming the part,
that don't last.
I'm losing you
and it's effortless.


Without a sound,
we lose sight of the ground,
in the throw around.
Never thought that you wanted,
to bring it down.
I won't let it go down,
'til we torch it ourselves.


And everyone knows I'm in,
over my head,
over my head.
With eight seconds left in overtime,
she's on your mind,
she's on your mind.


Feedback!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback