Första april tvåtusensex till första april tvåtusenåtta <3

Det känns som att mina tankar är överallt just nu, de är där dem inte ska vara. Jag vet inte varför och jag vet inte hur det gick till, jag tror att det bara blev så. Men det är som jag sa, det finns så mycket jag vill säga, men jag har en spärr, vilket är bra men ändå dåligt. Jag ska egentligen kunna säga exakt vad jag känner men jag är rädd, jag är rädd för tårar och jag är rädd för besvikelse. Så jag försöker gömma allt istället. Hoppet har i alla fall inte lämnat mig, det kan ju ordna sig, men hur det blir då kan jag inte se framför mig, jag ser ingenting framför mig längre. Jag får ta dagarna som de kommer, en i taget. Jag vet inte om våfflor och blommor kommer att hjälpa mig eller hämma mig, det återstår att se. Jag önskar bara att allt vore enkelt for a change. Jag tänker fortsätta vänta i alla fall, jag tänker rulla tummarna till jag hör dingdong på mobilen igen.

Nu blir det italienskplugg, får se om jag kan fokusera ordentligt någon timme. Jag bara önskar att jag hade någon inspelningsmaskin som spelade in allt människor sa till en och sen berättade maskinen exakt vad människan menade med sina ord. Jag orkar liksom inte analysera allt längre. Nä nu ska jag bara försöka rensa huvudet, behöver egentligen gå en runda men alldeles ensam är inte så himla lyckat. Vill ha en hand att hålla i. Jag vill hålla din hand. Nä shit ska sluta nu faktiskt, ärlighet blir för jobbigt ibland.

PUSS&KRAM!