2008. T v å t u s e n å t t a . Jag suger på karamellen och tänker tillbaka. Jag kan säga att om någon berättat i början av detta år exakt vad som skulle komma att hända hade jag nog skrattat personen rakt upp i huvudet, vikt mig dubbel och sedan hade jag kanske gråtit en skvätt. Det har varit händelserikt, minst sagt. Omtumlande och intressant är två andra ord som passar in. Tiden har gått fort. Självklart har det ibland funnits tunga stunder som kännt som en hel evighet, det kan man inte sticka under stol med, men det har helt klart varit övervägande med lyckliga moments och jag tänkte faktiskt dela med mig av gott och ont ikväll.

Vi kan börja med Idreresan i januari. Den var hur underbar som helst. Det var jag & killarna som intog en stuga i fjällen under vecka två och hittade på med en massa galenskaper. Mycket snö och en massa skratt blev det. Skolan satte igång och det var dags för sista terminen i tvåan. Jag flyttade samtidigt till Andreas i Lund och bodde där i fem månader. Februari var en lugn månad där jag egentligen skulle till Prag men det blev tyvärr inställt då en av oss inte kunde lämna landet. I mars skaffade dumma jag ett falskleg för att komma in på 18+ innan jag fyllt år och det resulterade i att jag blev tagen på kb. Ingen trevlig natt, men i slutändan gick det bra ändå. De bestämde sig för åtalsunderlåtelse eftersom jag verkade vara en skötsam tjej och samarbetade så gott jag kunde. Under våren hann vi även fira två år tillsammans i april och allting var bra mellan oss. Men med trycket från skola, jobb och träning så blev det tillslut för mycket. Onödiga tjafs blev större än de behövde bli och när Andreas sen i början av maj lämnade lägenheten i mina händer för att jobba en månad i Estland blev det många känslor på samma gång, från både honom och mig. Den månaden började jag verkligen växa som person och jag har nog aldrig kännt mig så självständig förut. Jag klarade det trots allt, en del kilon försvann dock och jag sa upp pappa ännu en gång, men jag klarade av det, ensam. När han sedan kom hem bestämde vi för att bita ihop och försöka, men det höll inte, vi gick skilda vägar i juni vilket även resulterade i att jag flyttade hem till Oxie igen. Jag fick känna på att inte träffa honom på två veckor och han fick känna på att inte träffa mig på två veckor. Vi firade inte midsommar ihop, vilket kändes förjävligt, men i slutändan ledde det till att han efter två veckor ringde och bad mig komma hem. Vi träffades under hela sommaren och när min familj åkte till Turkiet i juli passade vi huset tillsammans och kom varandra ännu närmare och det kändes riktigt bra. Vi fick vara utan varandra ytterligare två veckor när jag i augusti åkte till Ayia Napa på Cypern med Ivana. Min första utlandsresa blev underbar med stekande sol var dag och galna nätter, men saknaden av Andreas var stor. När jag kom hem blev det vi igen, ett starkt vi som kämpade tillsammans som aldrig förr. Sen började jag mitt allra sista skolår, i alla fall på ett tag, vilket kändes sjukt spännande. Studenten nästa! Det dröjde inte många veckor till jag fyllde 18 bast, den 12de september var det stor fest för mig och alla de underbara guldklimparna var där. Efter den kvällen blev allting ännu mer annorlunda. Utgångar har det varit gott om och många fulla och glada stunder har spenderats med de bästa. Nya kontakter har knutits och gamla har försvunnit. Dessutom har dansgruppen Streetbeat bildats utifrån forna The Move, detta hände i oktober och nu utövar vi vår passion tillsammans igen, vilket är helt amazing. Ni är mina solstrålar tjejer! I november skedde utveckling inom arbetet vilket betyder att jag nu har coachat en hel del och det är ett gott tecken, jag satsar. Såhär i december månad ser jag allting med andra ögon, observerande ögon som nu sitter på en person som lärt av sina misstag och vuxit sig starkare. Vardagen behövs skakas om lite, lite som jordskalvet den 16/12, haha. Nä, men vägen kan inte alltid vara spikrak. Det kommer alltid att komma med- och motgångar och det är inte alltid som man är förberedd på varken gott eller ont. Den allra lyckligaste stunden är när vi alla står där, klockan 00.00 imorgon och skålar för det gångna och det kommande. Det var ett underbart 2008, hade jag träffat 2008 ute på krogen hade jag skrikigt "Ta mig här och nu!". Haha, så underbart har det faktiskt varit trots allt.

Låt oss välkomna 2009 och hoppas på ett lika bra år som 2008, om inte bättre.

SKÅL!