Hur kan man sakna något som nästan fuckade allt? Det förstörde nästan hela mig och jag saknar det, why? Nä detta är sick, jag ska lyssna på låten tills den inte rör mig alls, tills den inte alls får mig att tänka på dig, din bil, alla kvällar och alla fester. Det va ju så intensivt, allting på en månad, och den månaden är long gone, det känns som ett halvår sen, men det va ju inte alls längesen.

We had joy, we had fun, we had seasons in the sun.

Nu har jag dock lyckats se hela "The last kiss", kändes skönt, men när då den andra jävla helveteslåten kommer då vill jag bara bryta ihop, jag vill bara gömma mig från allt och inte behöva se någon i ögonen igen. Det värsta är att även om jag inte ljuger för andra så ljuger jag för mig själv. Hur kan jag intala mig att jag inte rörs ett dugg? Och hur kan jag intala mig att jag kommer kunna sluta röras av allt? Det känns som att jag bundit något band som gör att jag aldrig kommer sluta bry mig eller tänka tillbaka, jag vill klippa bandet, men hittar ingen sax och även om jag inte bär på hemligheten själv så är det lika tungt för det. Nä jag ska lyckas, trots att jag vet att vi ser annorlunda på allt, båda bittra och båda besvikna, så ska jag försöka se framåt istället för bakåt. Det hoppas jag du gör också och även om det gör ont i mig att säga detta så önskar jag att du hittar någon som stannar, någon som kan göra det som jag inte kunde, sorry.

Nu ska jag äta frulle och bara ta det lugnt, ska städa köket sen och träna ikväll men fram tills dess är jag fri att göra vad jag vill, härligt med lov måste jag säga. Häng han som kom på ordet skola och prisa HON som kom på ordet lov, jag menar det måste ha varit en kvinna, det förstår ju alla. FRED UT!