Stilla driver du från land,
ut i bottenlösa blå.
Och jag vet hur du är ensam,
hur ingen annan kan förstå.

Jag försöker gå bredvid dig,
jag har krafter kvar att blåsa mod.
Och som ett outtalat löfte,
så mycket starkare än ord.

Så mycket renare än vatten,
så mycket skörare än fint porslin.
Så mycket djupare än natten,
så mycket starkare än ord.

Jorden själver, marken gungar,
så många timmar kvar till morgonen.
Men du orkar inte springa mer,
orkar inte fly igen.

Ge inte upp låt ingen slå dig,
du är större än du tror.
Va inte rädd du har ett löfte,
så mycket starkare än ord.

Du bär ett ok på dina axlar,
du bär en skuld som inte tillhör dig.
Och tvivel siktar mot din tinning,
så höj din blick och se att du har mig.

Dina våndor ska snart lätta,
så ge din själ en smula ro.
Du har ett språk du inte känner,
så mycket starkare än ord.

Så mycket starkare än ord.