USCH & FY!
Jag var full igår, alldeles för full. Varför? Ja den enda som vet är jag, bara jag vet varför jag dränker allt med stjärnfrukt och bara jag vet att det snart är dags att ta reda på sanningen.

Jag hatar att ha problem, det är så jobbigt att gråta och så jobbigt att må dåligt, det är mycket lättare att bara vakna upp med ett leende på läpparna och vara lycklig, men det är ju inte alltid så lätt att nå denna lycka, inte med en massa hinder hela tiden, en massa telefonsamtal som bara blir så deprimerande. Jag tänker i alla fall inte stortjuta innan jag vet sanningen, jag tänker bita ihop och vara nervös, det är väl det som är meningen? Det är meningen att jag ska känna såhär innan och förhoppningsvis lättnad efteråt.

Jag har inte bloggat på alldeles för länge, det vet jag när jag har många händelser att nämna, när jag har många olika känslor som vill få utlopp. Men om vi kan lägga mina jävla problem åt sidan och nämna Malmö Kommuns problem, då hade jag kännt mig lite bättre faktiskt. Jag blir så ledsen och förbannad när jag ser SVT's "Klass 9A". Jag känner att det här är ett stort problem som har funnits länge, alldeles för länge. Vad lär sig folk som går på lärarhögskolan egentligen? Jag tror svaret på frågan är alldeles för lite! Hur fan kan en stackars tjej som går i årskurs nio inte veta i vilket land man finner London? Det är helt sjukt och jag tycker synd om barnen som går på denna skola och utsätts för denna hemska vardag. Visst, jag har inte bara suttit fint på min stol och lärt mig massor hela dagarna, men skolan finns till för en orsak och det är inte för att man ska ha kul och sitta och lattja hela tiden, det får man göra på raster och frititd. Herregud svenska lärare, SKÄRP ER! Jag hoppas på det bästa för dessa barn och ungdomar, jag hoppas att det blir bättre och alla ska veta att det inte är barnens fel, absolut inte. De har inga inlärningssvårigheter och det är helt enkelt skolan och lärarna som kräver för lite, som sätter för låga mål och som inte bryr sig tillräckligt om framtiden för barnen. Jag gick inte på världens bästa skola, vi hade skitlärare på Oxievång också och ännu mer skit är det nu för min stackars syster, men en sak kan jag säga och det är att med ett väldigt bra elevråd, den bästa kuratorn som finns och med ett fåtal riktigt pedagogiska och duktiga lärare funkade det ändå. Sen kan jag bara tala för mig själv, men jag tror verkligen att många upplevde tiden på Oxievång som både lärorik och rolig, i alla fall då jag gick där. Hösten 2003 till våren 2006 var de bästa tre åren i mitt liv, utan tvekan.

Nä nu tror jag det blir glass och en massa tänkande från min sida.
Hur gör jag nu? Jag vill bara sjunka ner genom golvet och försvinna.
Hjälp?!