Nu skriver jag, fast jag borda hålla käften. Fast egentligen är jag ju tyst om jag skriver, jag behöver bara röra mina fingrar över tangenterna, så på det sättet håller jag ju käften. Jag ska skriva om hur jag känner, vad jag känner, fast jag inte känner något. Ja visst är jag tydlig, helt sjukt ju. Nä men jag bara undrar var jag har alla, var alla vill placera sig själv hos mig och mest av allt vill jag veta var jag vill placera alla. "Alla" är ett kodord det med, som alltid med mig, jag har ju människor som jag verkligen vet var jag har dem, men en del är lite här och var, lite närsom. Och återigen säger jag orden, som jag sagt så många gånger förr, "Fuck it!" Men som alla andra gånger går det inte att bara strunta i det, min hjärna är cp, fast egentligen fattar ju hjärnan, jag har inte supit bort alla hjärnceller inte, det är nog mitt hjärta som inte riktigt förstår. Dels förstår mitt hjärta inte hur det blev såhär, hur det kommer att bli framöver, hur jag vill ha det, hur andra vill ha det och ja, jag förstår bara inte. Vad ska jag förbereda mig på och hur ser min framtid ut? Det låter jätte knäppt och jätte djupt, och det är det faktiskt också, men helt ärligt, det är fucked up och jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag ligga lågt i ett kvartal till eller är allting back to normal nu? Jag hoppas det sista men befarar det första.