It's a long way down to nothing at all.
"Jag skriver inte detta för att starta ett bråk. Jag skriver detta för att jag vill få dig att förstå att jag inte är sju längre, jag vet mer än du tror och att spela oskyldig fungerar inte längre, det kanske funkade innan och det kanske funkar med Alex och Valentina, men jag är inte lika blåögd och naiv längre. Sålänge du inte kan erkänna vad du gjort tror jag att det är kört, att förneka det med tystnad är fegt och onödigt eftersom jag vet. Du var inte mer mogen än jag, för det är inte moget att hoppa av skolan, skjuta amfetamin eller misshandla sin sambo inför barnen." - den 19/5-08 kl. 10.21
Det kändes skönt, det behövdes och ditt svar, det bevisade bara hur rätt jag har. Det är konstigt faktiskt, hur jag vågade. Någonting har hänt med mig, någonting som jag inte kan förklara. Jag har lyckats själv, ensam. Jag kan stå emot utan att ha någon som täcker ryggen på mig. Även om mamma alltid kommer att vara där så vågade jag ensam. Självförtroende boost som jag fixat själv, hej på dig!
Dagen idag har varit sådär extraordinary. Hög mysfaktor och allmänt bra. Förutom att jag nu sitter här med alla böcker och jag vill inte börja. Det finns mycket roligare och bättre saker jag vill göra, en del för snuskiga för att skriva ner här, haha, nä men plugga är inte en utav dem i alla fall.
Nu ska jag hämta lite glass tror jag och kolla om jag orkar börja än, jag måste i för sig, men usch.
KRAM, PUSS, KYSS & MYS!
Feedback!
Trackback