När änglar faller längre ner än botten.

Godkväll peeps!
Idag är det söndag och en hel helg är över. Det har hänt en del sen jag skrev i fredags. Gummibjörn & Kajsa kom hit, vi festade loss som fan här hemma innan vi begav oss till Buddha för ännu mer fest. Min kväll avslutades på MAX och sen tog jag taxi hem. Jag var väl hemma vid halv sex, mobilen ringde, jag somnade halv sju och gick upp nio för att duscha bort natten och fixa mig inför dagen. You know the deal. Jag skulle coacha med Tim på jobb och självklart, eftersom vi är ett så bra team, så sålde lördagstjejerna rekord ;p Jag var hemma vid halv sju på kvällen och däckade direkt efter fläskfilé i gräddig sås med klyftpotatis. Myslördag med andra ord. Imorse vaknade jag vid halv elva och det blev en god frukost innan jag skulle träffa My, Tobbe & Martin för att kolla Johan "Pancho" Pearson a.k.a Teddybjörn's debutmatch för Oxie. När vi var på väg till Idrottshallen i Lund följde vi Pancho's usla vägbeskrivning och var lost, vi vevade ner och tutade på en man och frågade honom var Idrottshallen låg. Han utbrister "Ska ni se matchen?" och vi svarar i kör "Ja!" Han ber oss köra efter honom och killarna blir rädda att han ska ta oss till nått ställe Gud glömde och våldta oss. Vi kör dock efter och när jag ser en massa bilar, runt 100 st. på en parkering utanför en gigantisk arena undrar jag om vi verkligen är rätt. Vi säger till mannen att vi ska se Oxie mot Lugi och han säger nått i stil med "Äh, skit i Oxie, här spelar H43 mot Turkiet". Hahaha, vi hade hamnat helt fel och var tvugna att leta vidare. Vi hittade rätt till slut och var den bästa hejaklacken med Martin's anka som maskot. Efter matchen blev det en pizza och sen pjäsen "När änglar faller längre ner än botten" som Annelie, socionomen jag intervjuade till min Svenska C, bjöd mig till. Hon forskar och arbetar med barn till kriminella och det var just det pjäsen handlade om. Annelie har berättat om mig för Riksbryggan, mötesplatsen för barn, ungdomar och föräldrar som har någon anhörig i fängelse, och de är väldigt intresserade av ett samarbete med mig och är även intresserade av min bok när den är klar. Så jag såg pjäsen, fick mycket inspiration och det fälldes en hel del tårar från min sida. Grät riktigt mycket i bilen på vägen hem också, men ibland är det skönt att släppa ut allt det jobbiga. Imorgon är det tillbaka till skolan och verkligheten, nu blir det en kopp oboy och förhoppningsvis kan jag skriva lite på boken efter dagens upplevelse.

Puss&Kram

Feedback!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback