Tänk dig att du nyss tagit farväl av din mamma eller pappa, den människa som faktiskt skapat dig och ska finnas där för dig i vått och i torrt. Det är inte så att ni ses till middagen ikväll utan nästa gång ni ses, om ni ses, är bakom höga murar med taggtråd. Sorgen, skulden och skammen är stor och att bearbeta detta ensam är svårt, mycket svårt. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen är det dock mellan 8000-10 000 barn i Sverige varje dag som har förälder eller föräldrar bakom lås och bom. Ofta står dessa barn ensamma och har problem med att bearbeta sina känslor. Det behövs därför definitivt mer stöd åt de sällan nämnda och ofta bortglömda brottsoffren!

Jag anser att barn till frihetsberövade föräldrar är just brottsoffer, man ska komma ihåg att även om barnen kanske inte själva direkt var utsatta för den kriminella handlingen så innebär det inte att de inte bör ses som brottsoffer, de föll ju offer för brott och får dras med konsekvenserna av brottet. Och som vi vet är brottsoffer en riskgrupp när det gäller att själva snubbla in i det kriminella träsket. Ilskan och känslan av att ha blivit sviken kan alltså bilda ett hat som gör att kriminaliteten sätter igång. Finns där inte heller någon som förklarar för barnen att det föräldrarna gjort är fel så kan det i sin tur innebära att barnen näst intill tycker att kriminella handlingar inte är så farliga, man kan börja acceptera mer helt enkelt.

Föräldrarnas roll är också central. Om föräldrarnas möjligheter att ge barnet god omsorg är begränsad till exempel på grund av missbruk eller frihetsberövning påverkar det självklart barnets risk för att utveckla kriminellt beteende. Så barn med frihetsberövade föräldrar behöver mer stöd för att bearbeta sorgen, skulden och skammen. Samarbetet mellan kriminalvården och socialtjänsten behöver därför bli mycket bättre. Anstalterna anmäler i dag inte till socialtjänsten om de får reda på att ett barn far illa eller behöver stöd. Det måste förändras så att alla barn får det stöd de faktiskt behöver!

Depression bland unga ökar dessutom ständigt och orsakerna till depression kan vara många. Ofta har den som blir deprimerad en sårbarhet i samband med motgångar och stress. Det kan t.ex. bero på att man haft det jobbigt länge med mycket bråk och konflikter i sin familj. Miljön, den man växer upp i med skola, familj och människor som finns runt omkring en har även den en stor betydelse för hur väl man hanterar motgångar. En trygg och stabil grund kan göra att en person inte får en depression. Därför är det viktigt att fånga upp barn till frihetsberövade eftersom de ofta upplever frihetsberövningen som en kris och hamnar i riskzonen för depression. Man måste få de att känna trygghet och stabilitet när allt har rasat. Gör man detta kan man minska riskerna för depression och få barnen att blicka framåt. Fångar man inte upp dessa barn kan det bland annat leda till koncentrations- och inlärningssvårigheter som sedan präglar barnets framtid.

En negativ sida är att det kostar mycket att ge stöd åt alla. Det finns så mycket annat som står högre upp på prioriteringslistan.

Men då kan jag tala om att det kommer bli ännu högre kostnader för att ta hand om problematiken i efterhand, att ha dessa bortglömda barn i fängelse senare i livet kostar och att ta hand om deprimerade unga kostar det med. Det är därför bäst att jobba förebyggande för att få bort kriminaliteten och ohälsan. Vi måste prioritera dessa utsatta barn helt enkelt!

Mitt förslag är att alla anstalter bör ha personal med särskild kunskap om barn och hur man bemöter dem i dessa jobbiga situationer. Enbart en anstalt i Sverige har personal med sådan utbildning och endast hälften av alla anstalter uppger att de har regler kring barns besök. I övrigt har inga anstalter någonsin uppgivit att det finns särskilda föreskrifter för barns besök. Alla anstalter bör dessutom ha minst en besökslägenhet som är anpassad för barn, men endast hälften av alla anstalter har en sådan lägenhet idag.

Att prata i telefon är också väldigt viktigt för barn som inte kan träffa sina föräldrar varje dag, särskilt för att få de att känna mindre sorg. Ett sätt att se till barnets behov är att låta han/hon ringa till sin förälder på anstalten, men endast hälften av anstalterna i Sverige säger att de intagna får ta emot samtal från sina barn. Det framgår att samtal från barn ibland behandlas på samma sätt som alla externa samtal. Det drabbar självklart barnen negativt. Telefontiderna för frihetsberövade föräldrar bör därför också vara mer flexibla än vad de är idag. Barnen ska inte behöva avstå från fritidsaktiviteter för att kunna prata med föräldern vid särskilda tider. Framför allt ser vi att det behövs mer resurser för att ge mer stöd.

Barn till frihetsberövade föräldrar är en utsatt grupp. Det finns i dagsläget inte särskilt mycket forskning om dessa barn. Vi vet alldeles för lite om hur barn påverkas av att ha frihetsberövade föräldrar. Men det vi vet är att barn med frihetsberövad förälder ofta känner en stor sorg blandat med skuld och skam, speciellt om barnen inte får det stöd de behöver. De är en riskgrupp för kriminalitet, föräldrarnas frånvaro påverkar riskerna negativt och depression kan bli ett faktum. För att förebygga brott och ohälsa krävs mer stöd åt de sällan nämnda och ofta bortglömda brottsoffren!