Nu lovar jag ingenting längre.
Jag lovar inte att inte vara ledsen.
Jag lovar inte att inte gråta.
Jag lovar inte att sluta tänka.
Hur ska det gå till?

Jag förstår inte.
Eller, ibland förstår jag, men ändå inte.
Jag förstår egentligen aldrig, men jag försöker i alla fall.
Försöker du att förstå?

Jag ska vara riktigt rak mot dig, (och alla andra trogna läsare).

Jag är trött på att vara besviken.
Jag är trött på att vara ledsen.
Jag är trött på att gråta.
Jag är trött på att tänka.

Jag var nervös och jag är fortfarande nervös.
Snälla, jag behöver inte mer sånt här.
Om det nu är mer sånt här.
Eller är det kanske finnemang utan att jag förstår?
Jag förstår som sagt inte.
Och inte p.g.a. min bekräftelsekåthet, utan p.g.a. min mänsklighet.
Jag är en människa, med känslor.
Ingen robot som är inprogramerad att förstå koder.
Eller ord och meningar som förblir osagda för den delen.

Jag ger 110%, gör jag rätt eller fel?
Du får 110%, gör jag rätt eller fel?

Blottning på hög nivå och just nu är allt så blurrigt.
Det är så himla dubbelt, så himla fram och tillbaka.
ÅH! Jag lovade ju.

Jag lovade att inte vara ledsen.
Jag lovade att inte gråta.
Jag lovade att sluta tänka.
Men jag lovar ingenting längre.
Hur ska det gå till?

Uppdatering:
Jag hatar facebook och mig själv, världens största idiot. FÖRLÅT ÄLSKLING! :$*