Ja det känns både bra och rätt, du är underbar.

Idag är det söndag och helgen är nu slut. Jag börjar omänskligt tidigt imorgon, med världens drygaste lektion. Men det är 121 dagar kvar nu bara. Gårdagen överträffade inte fredagen, trots en oerhört rolig och sjuk tjejmiddag hos Marika. Ingen kan dansa som vi och maten, herregud gumman! Jag följde med bort till puben, men jag kände sen hur ögonen kämpade så bussen mot Oxie var ett faktum. Jag hoppade av en del hållplatser tidigare än min för att möta upp the dudes, vi hamnade hemma hos Micke som blandade en god grogg åt mig, en grogg jag inte hade behövt. Jag råkade somna på hans soffa och killarna väckte mig stup i kvarten med sina skratt åt världens bästa Tobbe, (från En annan del av Köping). Jag förklarade att man inte skulle skratta åt honom eftersom han inte kan hjälpa hur han är. Men skratten fortsatte och klockan blev tre innan jag orkade resa mig. De följde mig i den mörka och snöiga natten så jag kom hem säkert. Jag sov hårt och länge för att sedan väckas av sms och samtal om en innebandymatch. Vi gick ner till hallen, åt lite pannkakor där och sen bar det av till jobb för min del. Det underhållande här är Betty som får en att kämpa lite, min kurator, haha.
Vi får se vad den nya veckan bjuder på, men det blir säkert en hel del. Lovely!