Jag vet att jag i mitt tidigare inlägg var positiv och jag är för det mesta just det. Speciellt den senaste månaden, det har nästan varit kliv på rosa fluffiga moln, (ursäkta min liknelse). Nu sitter jag här mitt i natten och borde verkligen ta bort det kliande sminket på mina kinder. Jag vet inte ens om detta publiceras, jag vet inte om jag orkar det. Jag är en stark människa som verkligen inte tycker synd om mig själv, tänk så lyckligt lottad jag är ofta. Det är dock många bollar i luften nu, en massa måsten och trots min styrka så är det som att detta blir min svaghet på samma gång. Det blev kaos av denna sista lovdag och nu sitter jag här, klockan är redan alldeles för mycket och jag kommer inte somna på länge. Det finns så mycket sanning i min lycka, jag har absolut inte skrivit en massa lögner, men när jag skriver ett inlägg är det under fem minuter av mitt 24 timmar långa dygn, därför kan det hända att lyckan snabbt vänder om och bloggen är verkligen inte det jag öppnar först då. Jag vill inte berätta för mycket och jag är mer försiktig nu än tidigare. Det handlar om erfarenheter och även om brist på tillit till mina medmänniskor. Det finns nog inte en enda människa som vet allt om mig, inte ens i närheten av allt. Därmed finns det inte en enda människa som jag litar på så mycket att jag kan berätta allt om mig, inte ens i närheten av allt. Vad som tynger mig i skrivande stund är en hel del. Det blir kanske lätt så efter en lång tid av stress och plikter. Ångesten kryper inuti mig, likaså kraven jag har på mig, ofta skapade av just mig. Jag beskyller ingen för detta, ingen mer än mig själv, vilket ibland utsöndrar ännu mer skit. Det är en sak att beskylla någon annan, att vara besviken på någon annan. Men när det är på sig själv mår man inte bra. Jag inspirerades för ett tag sedan av en viss anonym persons mod att publicera hela 25 sanningar om sig själv, jag funderade på att göra detsamma eftersom jag alltid sett mig själv som en modig person. Jag insåg dock snabbt att de där sanningarna skulle äta upp mig inifrån och la därför ner idén. Dessutom vet jag inte om 25 sanningar hade räck till. Jag har så mycket i huvudet just nu. Jag tror inte att jag är mer ovanlig än någon annan, jag tror att vi alla har suttit såhär och grubblat någon gång, men just nu känner jag mig ensammast i världen och därför kan jag inte avslöja mig. Jag vill inte skrämma dig och jag vill inte förlora dig, det är två anledningar till varför jag låter bli. Självklart är lösningen på mina och många andras problem lättare än lösningen på krigen och svälten runt om i världen, men just nu är jag så full och så tom på en och samma gång. Jag är så full av allt. Skola, jobb, träning, körkort och bok. Jag är så tom på idéer. Nu skakar mina händer och det börjar sakta bildas mer kli på mina kinder, antagligen för att jag redan nu inser hur mycket jag berättat. Antagligen kommer jag fortsätta att publicera positiva inlägg, det där negativa gömmer jag hellre undan. Jag hoppas dock innerligt att där är någon där ute som jag inte skrämmer och som jag inte förlorar. Jag hoppas att där finns någon där ute som finns här för mig så som jag faktiskt finns där för andra. Jag ger oftast mer än jag tar och jag begär ingenting egentligen, jag bara hoppas. Jag hoppas att jag en dag återfinner tilliten till mina medmänniskor. Det finns säkert en del som förtjänar mitt förtroende. Det finns ett namn som ekar i huvudet på mig, en människa som jag hoppas aldrig läser detta, men som jag samtidigt hoppas läser och accepterar. Det är egentligen det jag vill, jag vill bli accepterad för den jag är. Accepterad, respekterad och omtyckt för den jag är. Jag är inte perfekt. Jag har fel och brister. Jag är medveten, jag erkänner och jag jobbar på allt. Just nu skriker hjärnan att jag borde markera texten och trycka på delete, men hjärtat vill inte alls detsamma. Det blir som det blir. Jag önskar mig en lättare situation. Endast jag vet vad jag menar med detta och så får det vara nu. Du har bollen, nyckeln och hjärtat hos dig. Kontroll, det är något vi alla vill ha över våra liv och jag kan inte påstå att jag inte kontrollerar det mesta själv, där emot kan jag berätta att det finns en hel del jag önskar jag kunde rå för mer än vad jag kan.
God natt & sov gott.

1. Jag är bekräftelsekåt.
2. Jag lider av pedantiska tvång.
3. Jag är den blödigaste av de blödiga.
4. Jag går aldrig hemifrån utan en bäddad säng.
5. Självförtroende och självkänsla går upp och ner.
6. P.g.a. ovanstående kan jag bry mig lite och mycket om människors syn på och åsikt om mig.
7. Jag vet inte om jag vill eller kan ge pappa en chans till.
8. Jag kan varken äta eller dricka ibland.
9. Jag har otroligt bra minne vilket kan ses som en fördel och en nackdel.
10. Jag har ögonfobi.
11. Det längsta jag gått utan bränsle är över ett dygn.
12. Jag är ibland rätt blåögd och naiv.
13. Jag tröstshoppar ibland.
14. Jag har aldrig haft obetydelsefullt sex.
15. Jag är ofta mer pessimistisk än optimistisk när det gäller nya kontakter.
16. Skräpmat får mig att må skit.
17. Jag är kristen.
18. Jag tycker inte om alliansen.
19. Jag dansar och sjunger lite var dag.
20. Jag är så kär.
21. Jag slår alltid till mig själv nätt i smyg om en gul bil eller en boxbil kör förbi mig.
22. Jag snokar mycket på bilddagboken, facebook och olika bloggar.
23. Jag har hänglås på min garderob.
24. Jag klarar inte av att vara ensam i tystnad en längre stund.
25. Jag äger två dildos.