I hope it's gonna make you notice.
Mitt i natten sitter jag här. Självklart fick jag fredagsmigrän i eftermiddags och det förstörde stämningen. Detta resulterade i en lugn hemmakväll med väldigt god mat och självklart säsongens första Let's dance. Mina favoriter är Magnus, Morgan, Laila & Magdalena. Jag har svårt att bestämma mig, de var duktiga alla fyra och alla har olika sidor som verkligen skiner igenom tv-rutan. Jag brukar inte sitta fastklistrad vid dessa familjeunderhållningsprogramen och jag kommer säkerligen inte att följa det som en dåre, men jag måste säga att någon av dessa fyra par måste vinna! Jag var en av de som tyckte att brottarkungen Martin skulle vinna första säsongen och blev glad när han gjorde just det. Därför fattade jag direkt tycke för Magnus som är världens starkaste och faktiskt kan dansa vals. Sen är Morgan en oerhört rolig och bra skådis som dansade cha cha cha bäst av de manliga stjärnorna ikväll. Laila är ju snygg som fan och hennes outfit, ja herregud! Väldigt avklätt var det, men hon bar ju upp det, minst sagt! Magdalena är verkligen en riktig förebild och en underbart vacker kvinna, har ni inte läst hennes bok så gör det nu genast!
Men om vi lämnar detta samtalsämne som mest är till för utfyllnad. Vad var det som hände, vad händer nu och vad kommer att hända? Det är inte lång tid kvar och ångesten smyger sig på. Tänk om jag gör för lite av tiden eller tänk om jag gör för mycket av den. Det hade varit skönt att ha alla svaren, men sen är också ovissheten charmen i det hela. Just nu kämpar jag med att bestämma mig för om jag innerst inne är en satsmänniska eller en safemänniska. Jag vet varken vad jag vill vara eller vad jag faktiskt är. Detta är frustrerande, men sen samtidigt inte. För vad är du, vem är du och vad vill du? Herregud, jag tar morgonen, dagen, kvällen och natten som den kommer istället. Tills insikt kommer så ska jag inte ge utan att ta.
På återseende.
Men om vi lämnar detta samtalsämne som mest är till för utfyllnad. Vad var det som hände, vad händer nu och vad kommer att hända? Det är inte lång tid kvar och ångesten smyger sig på. Tänk om jag gör för lite av tiden eller tänk om jag gör för mycket av den. Det hade varit skönt att ha alla svaren, men sen är också ovissheten charmen i det hela. Just nu kämpar jag med att bestämma mig för om jag innerst inne är en satsmänniska eller en safemänniska. Jag vet varken vad jag vill vara eller vad jag faktiskt är. Detta är frustrerande, men sen samtidigt inte. För vad är du, vem är du och vad vill du? Herregud, jag tar morgonen, dagen, kvällen och natten som den kommer istället. Tills insikt kommer så ska jag inte ge utan att ta.
På återseende.
Feedback!
Trackback