"They say I was in Magalluf but I can't remember"
Nu sitter jag här och klockan är över tre. Det är den även där jag spenderat en vecka med åtta underbara brudar och dessutom träffat andra underbara människor. För bara ett dygn sen hade jag min sista natt på ön och det känns så jävla fucking skit! Jag vill ha fler kvällar och nätter där, fler dagar tillsammans och massa massa massa mer. Vi kom ju ner där dagen efter Midsommar och hann knappt packa upp förrän poolen ropade på oss. Den första kvällen och natten la dessutom ribban liksom. Personligen gillade jag mest de nästkommande tre dagarna, kvällarna och nätterna. Då träffade vi Jönköpingsgrabbarna och det lyfte liksom ribban ännu högre. Dans på bardiskar blev det och vi alla släppte loss ordentligt.
Tyvärr inträffade det som inte fick inträffa natten mellan tisdag och onsdag. Min kassa rygg som strejkat i flera månaders tid nu klarade inte av mer. Jag kunde inte röra mig och läkare tillkallades till rummet och han, som förövrigt var ett riktigt svin, tillkallade ambulans som tog mig till Palma Nova. Ambulanskvinnan som satt bak hos mig somnade och väl på sjukhuset snackades det endast spanska. Förvirrad, rädd och ledsen var jag, drogad blev jag bannemig och om det inte hade varit för den underbara människa som satt bredvid mig genom hela skiten hade jag aldrig överlevt där inne. Tack Rasmus! De ville hålla kvar mig i 24 timmar men jag klarade inte ens av att tänka tanken på att vara där ensam så länge så det blev till att övertala de att låta mig åka tillbaka till hotellet med mediciner istället. Hög på morfin kom jag tillbaka och det var kaos rent ut sagt. Jennie, min älskade älskling, fick duscha mig medan jag satt och hyperventilerade och tjöt hysteriskt. Det fick bli tre relativit nyktra dagar, kvällar och nätter efter det.
Igår, under vår sista dag, kväll och natt, fick det dock bli lite mer speciellt trots smärta och piller. Jag åkte Slingshoten två gånger i rad direkt efter den katastrof-spännande matchen. Allting går att se på dvd och det var den roligaste åkattraktionen jag någonsin testat på. Efter detta åt alla brudar och grabbar och sen blev det lite shopping. En drink och en shot senare gick fyra av oss på en mysig strandpromenad och avslutade det hela med nattamat samt packning. Imorse blev det trots detta brottom då jag & Jennie sov längre än vad vi skulle, jag tog ju mina tabletter innan vi somnade och en av dessa innehåller sömnmedel, så mycket vet jag (bipackssedeln är på spanska den med). Jag gick till grabbarnas rum för att säga hejdå och detta blev mycket jobbigare än vad jag hade förväntat mig. Jag grät och fick torkat min babymjuka hud av någon med fina armar. Fan fan fan, ta mig tillbaka nu nu nu!
Det är utan tvekan minnen för livet som skapats på ön och omtumlande har det verkligen varit och är faktiskt fortfarande. Jag kommer sakna alltihop och jag tänker på allting om och om igen, konstant. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig, men trots missöden och sjuka upplevelser så var detta världens bästa semestervecka någonsin. Tack brudar för att detta blev absolut bäst och tack grabbar för att ni är de ni är.
R, jag vet inte ens vart jag ska börja. Ditt hjärta är inte alls av sten, det är utav guld.
Detta är den bästa sammanfattningen jag kan komma med och detta måste upplevas för att förstås.
Tyvärr inträffade det som inte fick inträffa natten mellan tisdag och onsdag. Min kassa rygg som strejkat i flera månaders tid nu klarade inte av mer. Jag kunde inte röra mig och läkare tillkallades till rummet och han, som förövrigt var ett riktigt svin, tillkallade ambulans som tog mig till Palma Nova. Ambulanskvinnan som satt bak hos mig somnade och väl på sjukhuset snackades det endast spanska. Förvirrad, rädd och ledsen var jag, drogad blev jag bannemig och om det inte hade varit för den underbara människa som satt bredvid mig genom hela skiten hade jag aldrig överlevt där inne. Tack Rasmus! De ville hålla kvar mig i 24 timmar men jag klarade inte ens av att tänka tanken på att vara där ensam så länge så det blev till att övertala de att låta mig åka tillbaka till hotellet med mediciner istället. Hög på morfin kom jag tillbaka och det var kaos rent ut sagt. Jennie, min älskade älskling, fick duscha mig medan jag satt och hyperventilerade och tjöt hysteriskt. Det fick bli tre relativit nyktra dagar, kvällar och nätter efter det.
Igår, under vår sista dag, kväll och natt, fick det dock bli lite mer speciellt trots smärta och piller. Jag åkte Slingshoten två gånger i rad direkt efter den katastrof-spännande matchen. Allting går att se på dvd och det var den roligaste åkattraktionen jag någonsin testat på. Efter detta åt alla brudar och grabbar och sen blev det lite shopping. En drink och en shot senare gick fyra av oss på en mysig strandpromenad och avslutade det hela med nattamat samt packning. Imorse blev det trots detta brottom då jag & Jennie sov längre än vad vi skulle, jag tog ju mina tabletter innan vi somnade och en av dessa innehåller sömnmedel, så mycket vet jag (bipackssedeln är på spanska den med). Jag gick till grabbarnas rum för att säga hejdå och detta blev mycket jobbigare än vad jag hade förväntat mig. Jag grät och fick torkat min babymjuka hud av någon med fina armar. Fan fan fan, ta mig tillbaka nu nu nu!
Det är utan tvekan minnen för livet som skapats på ön och omtumlande har det verkligen varit och är faktiskt fortfarande. Jag kommer sakna alltihop och jag tänker på allting om och om igen, konstant. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig, men trots missöden och sjuka upplevelser så var detta världens bästa semestervecka någonsin. Tack brudar för att detta blev absolut bäst och tack grabbar för att ni är de ni är.
R, jag vet inte ens vart jag ska börja. Ditt hjärta är inte alls av sten, det är utav guld.
Detta är den bästa sammanfattningen jag kan komma med och detta måste upplevas för att förstås.
Feedback!
Trackback