Så var klockan sådär mycket igen, mitt i natten-inlägg för hela slanten. Idag är anledningarna en del. För det första har jag kommit hem för lite mer än en timme sen då jag först och främst imorse klarade teorin och sedan lunchade vid kanalen i stan med lite peeps innan det var dags för körlektion. Efter detta shoppades det och sen droppade Johanna mig på jobb. Det kändes konstigt att vara tillbaka efter semestern, men jag har sex dagar på mig denna vecka att vänja mig eftersom det är dags för Jonas & Fredrik att ha semester. Direkt efter jobb hoppade jag in i en taxi som tog mig till andra halvleken av U21 finalen. Där möttes jag av Rasmus, Svante & Johan. Jens, den stackaren, är sjuk och det var hans biljett som jag tog hand om så att säga. Det var en bra andra halvlek och det var underbart att träffa dudsen igen. Vi käkade på bk eftersom de inte har det i Jönköping, (haha jag får äntligen tillfälle att mobbas lite era fääääskar) ;p De snälla grabbarna droppade mig hemma i Oxie och fick samtidigt se en massa ställen där jag befunnit eller befinner mig. Jag hoppas att de kommer säkert hem, det är tveksamt när Svante kör, men håller tummarna det gör jag. Precis som jag hoppas att de håller tummarna för mig imorgon då det är dags för uppkörningen.

Det är så svårt att ignorera smärtan jag ligger inne med och speciellt när den sprider sig i hela kroppen. Nu har den letat sig in i själen på mig och jag vet inte hur jag ska hantera allting. Du tittar på berlockerna och du tittar på mig. En blick säger mer än tusen ord och tusen blickar säger ännu mer. Det är plågsamt. Du är plågsamt underbar. Radion är plågsam, bilderna är plågsamma och för att inte tala om alla minnena.

Nä nu ska jag avrunda. Wish me luck.
God natt & sov gott!