Responsen. Mm det finns inte mycket att tillägga på mitt tidigare blogginlägg.
Efter Mallis hade vi respekt. Det tog fyra, fem månader. Bara det liksom.
Dessutom har jag accepterat en hel del som jag aldrig skulle gjort annars.
Allt för respektens skull och även p.g.a. skuldkänslorna.
Ta mig inte för en robot, känslolös och kall, det är allt annat än den jag är.
Men som jag förstått det så är det inte bara på ett ställe skon klämmer?
Och jag förstår faktiskt, det ska du verkligen veta.
Men som sagt, jag har tillåtit massor och egentligen försökt vara schysst sen Mallis.
För att jag förstått att skon klämmer på flera ställen.
Jag önskar dig all lycka och välgång.

Jobb, jobb, jobb.
Money, money, money.
SNART GÅR FLYTTLASSET JU!!!
Under dessa två söndagspassen är det Sanna & Fabian som coachar.
Men eftersom det är deras första gång sen jag & Jonas startade dem så är jag här.
Det känns dock konstigt att inte ha hand om passen.
Men sen kommer jag vara kontaktbar på telefon bara istället och då känns det nog inte lika konstigt.

Jag jobbar hela veckan och på fredag hoppas jag att tuff tuff-tåget rullar in på perrongen.
Då SKA jag flytta till dess också. Myspys!
Är fett uttråkad och behöver mitt kexchoklad nu.
Det är i alla fall nice att dunka dunka fungerar på luren, hahaha.

Åh just det, nyårsplanerna är smidda också.
Trerätters i lägenheten med alla fääääskarna och sen brakfest.
Superskoj!!!

Tjohej leverpastej!