Idag hände det någonting sensationellt, jag, Natalie Månsson, stack ut för att springa. Nu satte nog en del nästan sin tunga i halsen, men det är faktiskt sant. Efter min joggingrunda gjorde jag dessutom x antal situps, sen höll jag på att dö. Jag måste påpeka att jag inte tränat på typ hela sommaren och sprang gjorde jag ju bara när jag hade idrott, d.v.s. senast i tvåan, vilket är ungefär 1.5 år sedan. Haha, nu förstår ni varför jag höll på att dö. Men trots detta ska jag fortsätta, dum i huvudet som man ju är. Nä, men det är sunt och hälsosamt, två ord som jag tänkte göra till mina nya andranamn. Detta plus ett gymkort kommer göra susen. Wish me luck peeps!

Annars? Jo jag har kommit fram till en sak, förutom att sund och hälsosam ska bli mina nya andranamn då. Inte för att det jag kommit fram till har gjort mig mycket klokare, but still. Jag lyckas fan hitta guldkornen. Alkoholmissbruk, sexmissbruk, mytoman, player, idiot, svin. Herregud, hur lyckas man? Jag borde få pris. Pris för världens mest blåögda och naiva. Priset har jag självklart även ett förslag på, jag borde vinna ett stipendium så jag kan ta en kurs i hur man slutar vara så blåögd och naiv. Existerar en sådan? Om inte får jag väl använda stipendiepengarna till att skapa en sådan kurs. Vem hade då passat att leda denna kurs? Förslag? Författarna av boken, (bibeln), "Dumpa honom" kanske? Tyvärr verkar jag ändå inte ta in ett enda ord av vad de skrivit i den där boken, eller vad filmen "He's just not that into you" visar. Ja jag har sett filmen baserad på boken. Har jag blivit klokare för det? Behöver jag besvara den sista frågan åt er? Tänkte inte det heller. Nä men allvarligt talat, kan inte människor bara vara raka och ärliga gentemot varandra? Killar som tjejer. Härmed lovar och svär jag att jag ska vara rak och ärlig. Häng på och gör det lättare för dina medmänniskor. Varför vara falsk och oärlig när man kan vara rak och ärlig liksom?

När jag ändå är igång med mitt icke-kodinlägg så kan jag lika gärna fortsätta. En andra chans, good or bad? Jag anser att sålänge man inte ger en och samma person femhundraelva chanser så är det bra. Det heter ju älska, glömma och förlåta. Det är dock dåligt när det närmar sig fler och fler, när personen i fråga kastar bort sina chanser och inte visar någon som helst uppskattning eller respekt. Men det gäller att ställa plus vs. minus. Jag är av den naturen att jag hellre ger människan en andra chans än förlorar människan. Speciellt om människan visar att han/hon är förtjänt av en andra chans. Kasta inte bort varandra, ibland är det bra att vika sig lite, att lägga envisheten och stoltheten på hyllan. Det kan resultera i något underbart.

SMACK!