Denna mening fick mig att falla, hejdlöst. Därför fick denna mening äran också, äran att inleda min årsresumé. Men för att berätta om detta år måste jag blicka tillbaka till december förra året, alltså redan 2009. Jag mådde sisådär, jag minns att jag inte riktigt kände mig hel. 2009 vart ett händelserikt år, minst sagt, men jag förlorade killen som jag spenderat tre år tillsammans med, i slutet av året kring jul och nyår kändes det faktiskt extra mycket. Trots att jag dejtat andra, till och med varit tillsammans med andra, sedan dess att vi gick skilda vägar. Han vart ju den jag skulle vara med livet ut.

Men jag satt hur som helst i min ensamma lägenhet och fick uppmärksamhet från helt fel snubbe. Det trodde jag då i varje fall. Jag kände "hey why not" och inledde romansen med den nio år äldre tjuren från Oxie. Hahaha, min gamla granne. Hela grejen vart spännande, förbjuden och jag visste att jag inte fick falla. Dock tog alltihop en oväntad vändning och i slutet av 2009/början av 2010 träffade jag helt enkelt rätt. Det vart Tomas Aranda jag skulle vara med. Många hinder har vi tagit oss förbi och över. Vi startade på sista leveln i Super Mario, med de tuffaste monstren ivägen för portarna till framtiden och jag är himla lycklig att skärmen inte blinkat 'game over'. Jag är dessutom övertygad, mer än någonsin, om att vi kommer klara allting framöver. Underbar känsla. Du är min själsfrände, min andra halva. I love you boo. Och dig med Timón(cito).

Någonting som också skedde 2010 vart att jag i maj lämnade SUMO. Jag hann avancera två gånger och arbetade ju då som försäljningsansvarig. Nästan tre år spenderade jag med A&P och alla andra säljare och coacher. Lokalerna och framförallt människorna vart mitt andra hem, men jag kände mig lockad av en ny utmaning och vinkade adjö på Friday's. Så Model Lab fick mig som ansvarig receptionist och där spenderade jag varje dag i fyra månader. Ofta tio till tolv, (om inte fler), timmar om dagen. Men i september sade de upp mig, helt felaktigt och eftersom jag sedan fick rätt genom Unionen mår jag idag mycket bättre utan helt idiotiska chefer. Jag vart inte van vid denna behandling av personal eller detta sätt att sköta ett företag imed att jag hade haft världens grymmaste chefer tidigare, men alla är inte att lita på så uppsägningen vart bara bra för mig. De två veckorna jag satt klistrad framför platsbanken och alla bemanningsföretags hemsidor landade jag ett härligt och framförallt lagom slitsamt jobb. Sjukhusväxeln på USiL. Så jag är anställd genom Manpower för Addici åt Region Skåne. Jag jobbar skift och har ett sex veckors-schema som gör att jag får planera och leva fullt ut. Jag slipper ta med mig jobbet hem och jag tjänar som jag förtjänar. Jag blev erbjuden massor av andra jobb också och fick dessutom extra jobb på Fitness24Seven, ett jobb jag inte ens hunnit börja med. Boosten visade mig hur grym jag faktiskt är och att jag kan om jag vill. Jag är stark och klarar av massvis. Speciellt för att bara vara 20.

Det gjorde jag också. Jag fyllde 20, i Malaga, Spanien. 29 graders värme och härliga, stressfria, dagar. Vi fick tid tillsammans, tid att komma ifrån stan. Allt detta behövde vi som individer, men också ihop som ett par. Jag håller fast vid att detta vart den underbaraste resa jag gjort och det kvittar nog vart vi än åker tillsammans, vad vi än får uppleva ihop, för de fyra, fem dagarna där behövdes verkligen. Helgen efter jag kom hem bjöd jag massa tjejkompisar till mig för att skapa KAOZ (lätt år 2010's uttryck). Att jag stod på Hipp's bardisk och shottade tequila full som ett as är verkligen att fira 20. No more tonåring fick jag sedan lova och svära.

Hipp är också någonting som ska få vara med i årsresumén. Ups and downs, men utan tvekan stans klubb. Annars hade jag inte kommit tillbaka igen och igen och igen. Stämningen, folket, lokalen. Allt klickar. Jag har fått skaka rumpa, dricka sprit som vatten och däcka överallt. Generösa klubben kallar vi honom för.

Jag har dessutom plåtat hela året, inte bara där utan även på Slagt, Skeppsbron, Glasklart, Étage, C&G, Babel, Buddha, Crown, Chili och A2. Jag har fått både rekrytera och utbilda nya fotografer. Jag har haft hur skoj som helst med Miloo.se

Inte nog med alla glada stunder jag fått dela med vänner och T, jag har fått dela dystra stunder med. Då morfar gick bort i januari vart hemskt. Jag förändrades en hel del, på många sätt och vis. Men pannkakor tröstar och jag håller tummarna att du upplevde samma stöd från min sida då din mormor lämnade jorden. Vi kom varandra närmre i sorgen och kanske sköt det oss med lite fart in i förhållandet. Det är i alla fall beviset på att positivt och negativt går lite hand i hand ibland.

Jag ska inte vara långdragen. Även om det finns så mycket mer detaljer, hemlisar och annat smått och gott lämnar jag er med detta. Jag trodde inte att 2010 skulle bli så händelserikt. Allt det viktiga hände ju föregående år, det tuffa året. Men ack så fel jag hade. Mycket kul har hänt, mycket tråkigt också, sånt är livet helt enkelt. Men jag vet att oavsett vad som händer nästa år, eller året efter det, eller året efter det, så kommer detta året förbli året som lade grunden. Vi har visat oss starka detta året och tillsammans är vi oslagbara år efter år efter år. Jag ser fram emot 2011 med dig v