Nu måste jag börja kladda här igen, på blogg.se Jag älskar min blogg på Miloo.se, men plötsligt känns denna mer privat och jag får kladda mer privata hemlisar här då. Dessutom tror och hoppas jag att detta når ut till den berörda människan.

Jag bröt traditionen, jag brukar ju skriva runt nyår om hela året, en story liksom. Nu fick ni inte det och jag är besviken, på mig själv, men även på 2009. För även om det på många sätt vart ett underbart, händelserikt och sinnessjukt år, så tappade jag mig själv. Jag är fortfarande tappad och det känns alltför ofta som jag drunknar. Jag sjunker som en sten och slutar andas då och då. Alltmer ofta tappar jag lusten, jag är inte lycklig helt enkelt. Jag förlorade det bästa i mitt liv och det är mitt eget jädra fel. Även om jag inte är den enda som syndat så är det så. Därför orkade jag inte skriva om året, för det skulle bara resultera i ett fejkat inlägg om "lyckliga" stunder som balen, studenten, Mallis, körkortet, befodran till försäljningsansvarig, vimmelfotograf-jobbet osv. Sanningen är att oavsett stunderna under året så är jag inte lycklig. Jag känner ingen lust och ångesten är vardag nu. Jag skiter fullständigt i om någon "fattar" precis varför jag inte är lycklig längre. Det är ingen som riktigt fattar ändå. Det är bara jag som verkligen fattar och även om det hjälper på traven att jag känner till källan till mitt problem så hjälper det ingenting alls ändå. Om du läser detta så läs det igen och igen och igen, tills du förstår att jag bönar och ber. För allvarligttalat så tappas lusten mer för varje sekund, varje minut, varje timme och varje dygn. Tillsist lär lusten ta slut och då existerar jag inte. Jag är inte jag längre, inte utan oss.

Måste avsluta med ett par visa ord. "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen."

SMACK!