I could sit for hours finding new ways to be awed each minute.

JAG HAR FUCKING KÖRKORT!!! Idag var det dags för uppkörning och ja, även detta klarade jag på första försöket. MUMS! Dagen har alltså bestått av en jävla massa bilkörande. I grabbed the keys och hämtade upp Johanna, Ica, Therese & Micke. Micke lämnade vi på jobb och efter det blev det cruisning till Arlöv och lillebror Alexander för att även han skulle få saker jag köpt i Magaluf, precis som lillasyster Valentina & lillebror Jonatan. Därefter gick vi runder på Burlöv Center, jag inhandlade ett linne och nu har jag shoppat alldeles för många belöningar känner jag, haha. Igår blev det ju två Rolling Stones t-shirts och två bh;ar som belöning och nu linnet. Nä nu får det räcka, jag måste ju ha bensinpengar också ;p

Nu sitter jag här och planerar lite hur veckorna framöver ska se ut. Jag måste uppsöka läkare här hemma för att se vad som är problemet med min fuckade rygg. Förhoppningsvis får jag börja träna snarast möjligt, (har svårt att tänka mig det men ändå), eftersom det är dans på Malmöfestivalen som gäller i augusti. Jag ska jobba en massa nu med, vilket känns fint eftersom jag satsar på lägenhet i Malmö snart som fan. Roadtrip med Jennie blir det också och vi måste sätta oss ner och hitta olika destinationer. Det började med studentveckor, Magaluf och körkort. Sommaren 2009 kan bara bli bättre. Jag vill att den ska bli bättre och bättre nu i alla fall, inte sämre och sämre. I just want you to know who I am.

'Cause the daylight seems to want you just as much as I want you.

Så var klockan sådär mycket igen, mitt i natten-inlägg för hela slanten. Idag är anledningarna en del. För det första har jag kommit hem för lite mer än en timme sen då jag först och främst imorse klarade teorin och sedan lunchade vid kanalen i stan med lite peeps innan det var dags för körlektion. Efter detta shoppades det och sen droppade Johanna mig på jobb. Det kändes konstigt att vara tillbaka efter semestern, men jag har sex dagar på mig denna vecka att vänja mig eftersom det är dags för Jonas & Fredrik att ha semester. Direkt efter jobb hoppade jag in i en taxi som tog mig till andra halvleken av U21 finalen. Där möttes jag av Rasmus, Svante & Johan. Jens, den stackaren, är sjuk och det var hans biljett som jag tog hand om så att säga. Det var en bra andra halvlek och det var underbart att träffa dudsen igen. Vi käkade på bk eftersom de inte har det i Jönköping, (haha jag får äntligen tillfälle att mobbas lite era fääääskar) ;p De snälla grabbarna droppade mig hemma i Oxie och fick samtidigt se en massa ställen där jag befunnit eller befinner mig. Jag hoppas att de kommer säkert hem, det är tveksamt när Svante kör, men håller tummarna det gör jag. Precis som jag hoppas att de håller tummarna för mig imorgon då det är dags för uppkörningen.

Det är så svårt att ignorera smärtan jag ligger inne med och speciellt när den sprider sig i hela kroppen. Nu har den letat sig in i själen på mig och jag vet inte hur jag ska hantera allting. Du tittar på berlockerna och du tittar på mig. En blick säger mer än tusen ord och tusen blickar säger ännu mer. Det är plågsamt. Du är plågsamt underbar. Radion är plågsam, bilderna är plågsamma och för att inte tala om alla minnena.

Nä nu ska jag avrunda. Wish me luck.
God natt & sov gott!


One, two, three, four.
Uno, do', tres, cuatro.
I know you want me,
you know I want you.

One, two, three, four.
Uno, do', tres, cuatro.
Rumba, (si).
Ella quiere su rumba (como?)
Rumba, (si).
Ella quiere si rumba (como?)

"They say I was in Magalluf but I can't remember"

Nu sitter jag här och klockan är över tre. Det är den även där jag spenderat en vecka med åtta underbara brudar och dessutom träffat andra underbara människor. För bara ett dygn sen hade jag min sista natt på ön och det känns så jävla fucking skit! Jag vill ha fler kvällar och nätter där, fler dagar tillsammans och massa massa massa mer. Vi kom ju ner där dagen efter Midsommar och hann knappt packa upp förrän poolen ropade på oss. Den första kvällen och natten la dessutom ribban liksom. Personligen gillade jag mest de nästkommande tre dagarna, kvällarna och nätterna. Då träffade vi Jönköpingsgrabbarna och det lyfte liksom ribban ännu högre. Dans på bardiskar blev det och vi alla släppte loss ordentligt.

Tyvärr inträffade det som inte fick inträffa natten mellan tisdag och onsdag. Min kassa rygg som strejkat i flera månaders tid nu klarade inte av mer. Jag kunde inte röra mig och läkare tillkallades till rummet och han, som förövrigt var ett riktigt svin, tillkallade ambulans som tog mig till Palma Nova. Ambulanskvinnan som satt bak hos mig somnade och väl på sjukhuset snackades det endast spanska. Förvirrad, rädd och ledsen var jag, drogad blev jag bannemig och om det inte hade varit för den underbara människa som satt bredvid mig genom hela skiten hade jag aldrig överlevt där inne. Tack Rasmus! De ville hålla kvar mig i 24 timmar men jag klarade inte ens av att tänka tanken på att vara där ensam så länge så det blev till att övertala de att låta mig åka tillbaka till hotellet med mediciner istället. Hög på morfin kom jag tillbaka och det var kaos rent ut sagt. Jennie, min älskade älskling, fick duscha mig medan jag satt och hyperventilerade och tjöt hysteriskt. Det fick bli tre relativit nyktra dagar, kvällar och nätter efter det.

Igår, under vår sista dag, kväll och natt, fick det dock bli lite mer speciellt trots smärta och piller. Jag åkte Slingshoten två gånger i rad direkt efter den katastrof-spännande matchen. Allting går att se på dvd och det var den roligaste åkattraktionen jag någonsin testat på. Efter detta åt alla brudar och grabbar och sen blev det lite shopping. En drink och en shot senare gick fyra av oss på en mysig strandpromenad och avslutade det hela med nattamat samt packning. Imorse blev det trots detta brottom då jag & Jennie sov längre än vad vi skulle, jag tog ju mina tabletter innan vi somnade och en av dessa innehåller sömnmedel, så mycket vet jag (bipackssedeln är på spanska den med). Jag gick till grabbarnas rum för att säga hejdå och detta blev mycket jobbigare än vad jag hade förväntat mig. Jag grät och fick torkat min babymjuka hud av någon med fina armar. Fan fan fan, ta mig tillbaka nu nu nu!

Det är utan tvekan minnen för livet som skapats på ön och omtumlande har det verkligen varit och är faktiskt fortfarande. Jag kommer sakna alltihop och jag tänker på allting om och om igen, konstant. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig, men trots missöden och sjuka upplevelser så var detta världens bästa semestervecka någonsin. Tack brudar för att detta blev absolut bäst och tack grabbar för att ni är de ni är.
R, jag vet inte ens vart jag ska börja. Ditt hjärta är inte alls av sten, det är utav guld.

Detta är den bästa sammanfattningen jag kan komma med och detta måste upplevas för att förstås.

And I'm trading in my sympathy for sanity.

Det är måndag och denna vecka kommer bjuda på lite extra mycket faktiskt. Först och främst har jag en jäääävla massa teori att plugga. "Kom hjälp mig dö"-mycket actually. Dessutom är det jobb som gäller både tisdag och torsdag. Sen på fredag är det dags för Midsommar. Jag har siktat in mig på Tunnans fest, det verkar vara riktigt nice peeps och dessutom är det himla bra att ha nära hem när planet mot Magaluf lyfter morgonen därpå. Yäsbåx, då drar vi åtta brudar på lördag med andra ord. Stressen börjar bannemig komma nu, det kommer dock bli riktigt skönt med lite semester och framförallt värme. Mums! Efter resan blir det en sommar i Sverige och Malmö. Det är dags att leta boende på allvar nu, jag måste lämna nästet once again känner jag. Sen blir det antagligen en Londonresa i höst, det var min studentpresent av pappa, en resa som belöning för mitt slit typ. Nu börjar klockan bli alldeles för mycket. Idag ska jag plugga teori ju och ha lilla uppkörningen. Därefter blir det ännu mer teori som gäller. Som sagt, kom hjälp mig dö!

SMACK!


I've hardly been outside my room in days,
'cause I don't feel that I deserve the sunshine's rays.
The darkness helped until the whiskey wore away
and it was then I realized the conscience never fades.
When you're young you have this image of your life,
that you'll be scrupulous and one day even make a wife.
And you make boundaries you'd never dream to cross
and if you happen to you wake completely lost.
But I will fight for you,
be sure that I will fight until we're the special two once again.

And we will only need each other, we'll bleed together,
our hands will not be taught to hold anothers,
when we're the special two.
And we could only see each other, we'll bleed together,
these arms will not be taught to need another,
when we're the special two.

I remember someone old once said to me;
"That lies will lock you up with truth the only key."
But I was comfortable and warm inside my shell
and couldn't see this place would soon become my hell.
So is it better to tell and hurt or lie to save their face?
Well I guess the answer is don't do it in the first place.
I know I'm not deserving of your trust from you right now,
but if by chance you change your mind you know I will not let you down,
'cause we were the special two, and we'll be again.

And we will only need each other, we'll breathe together,
our hands will not be taught to hold anothers,
when we're the special two.
And we can only see each other, we'll breathe together,
these arms will not be taught to need another,
when we're the special two.

I step outside my mind's eyes for a minute
and I look over me like a doctor looking for disease,
or something that could ease the pain.
But nothing cures the hurt you, you bring on by yourself,
just remembering, just remembering how we were...

When we would only need each other, we'd breathe together,
our hands would not be taught to hold anothers,
we were the special two.
And we could only see each other, we'd bleed together,
these arms will not be taught to need anothers,
'cause we're the special two.

I wanna take a ride on your disco stick.

Det är lördag och veckan är snart slut. Denna vecka har bjudit på en hel del faktiskt. I måndags tog ju min älskade Jennie Ström studenten och jag stod där nedanför scenen och överöste henne med pussar & kramar. När hennes flak sedan försvann in mot Lund tog jag, Alex & Natha oss till Staffanstorp för att bjudas på mat och dryck. Väl där möttes vi även upp av Pancho. Tyvärr var jag för sjuk för att kunna följa med ut och röjja på Tegnérs, men jag vet att Jennie förstod att jag helst av allt hade velat följa med ut. Men när Alex, Natha och Pancho kört hem blev jag hämtad och kröp till kojs.

I tisdags hade jag feberfrossa till lite SATC-avsnitt och somnade självklart. Men klockan två ropade duschen och jag fixade sedan mig för ett UM-besök. Jag missade bussen och fick ta taxi dit. Efter detta hade jag mitt första coachpass en vardagkväll. Det gick riktigt bra och dagen därpå hade jag ytterligare ett coachpass.

Sen blev det torsdag och vi hade skolavslutning i Johanneskyrkan. Höjdpunkten var uppkastandet av studentmössorna. Därefter lunchade vi på Gränden för att fira alltihop. Vid sextiden bar det av till Limhamn för att fira att min teddybjörn efter fyra års slit tog studenten. Jag tog taxi därifrån till Oxie vid elvatiden och sen körde Therese oss alla in till Hipp. Jag hann ju dessvärre inte vara hemma hos Tess på hennes student, taxibolagen är lite kassa på att komma när de ska måste jag faktiskt få skylla på. Men vi firade inne på Hipp där det var så packat med folk att vi knappt kunde röra på oss. Det höll till klockan tre då vi skrek frasen "Nattamat på Midhem" om och om igen, stackars nyktra Therese. Det blev nattamat och sedan droppades jag av för några timmars sömn. Det blåste och regnade så fruktansvärt och det gjorde det även igår. Igår blev det först fredagsmys som avbröts av ofantligt mycket tårar. Min oro var enorm och det är den fortfarande. Jag älskar min lillasyster över allt annat och om någonting händer henne orkar jag inte själv kan jag säga.

Nu är det lördag och jobb som gäller. Det är jobb som gäller även imorgon. Att jobba halvtid som försäljningscoach är någonting jag älskar. Nu när de älskade studenterna är avklarade ska jag bara sätta igång med min älskade träning igen och om exakt en vecka bär det av till älskade Magaluf med de älskade brudarna och sen tar jag det älskade körkortet. Efter jobb idag bjuds det på dinner and a movie.

SMACK!

It's a hard thing faking a smile when I feel like I'm falling apart inside.

Nu har det gått flera dygn sen den där efterlängtade studenten. En dag, som blev kväll, som blev natt och det var över alldeles för fort, nu vill jag bara göra det igen, haha. Jag steg upp 5.20 i onsdags för att duscha och fixa mig, sen var det champagnefrukost hos Izzi vid niotiden och sen marcherade vi bort till skolan vid elva för fotografering. En runda på stan och cider på Lilla Torg blev det efter det, där stötte jag dessutom på mina chefer, skoj! På Slagt var det lärarlunch mellan 13.00-15.30 och sen pyntade vi vårt flak borta på skolan innan inlåsningen vid fyra. Två timmar senare var jag först ut genom dörrarna och först upp på scenen. Lyckan var enorm och jag har aldrig haft en bättre dag i hela mitt liv. Vi åkte flak en timme och sen körde Mustangen mig till min fest i Oxie. Jag vill tacka alla som var där och förgyllde min dag, jag är enormt lycklig över att ha så underbara människor i mitt liv. Gott gotti gott gott var det med mat & dryck, sen öppnades alla fina presenter och vid tolv bar det av mot Luftkastellet. Där var massor av folk man kände och trycket var helt perfekt. Det blev några timmar där och sedan togs det taxi därifrån.

Dagen efter studenten var väldigt seg, jag hade ont i hela kroppen och halsen har varit helt fucked sen dess. Trots detta var jag på Emelie & Madde's student och förövrigt hade de världens fetaste flak! I fredags var det dags för Johanna & Sandra Nielsen på Cyber, Vivi på Media och Jonas & Henke på Universitetsholmen. Jag lyckades springa mellan utsparkarna och festerna för att sedan landa på Hipp vid tolv. Där var vi till lamporna tändes och musiken tystnade vid tre och sedan togs det taxi därifrån. Igår blev det därför en myskväll med en ENORM familjepizza på två personer, haha. Välbehövligt måste jag säga efter min minst sagt galna vecka. Sen kollades det två filmer och efter det sussades det sött.

Nu sitter jag på jobb och har inte varit här sen coachmötet i måndags. Ikväll ska brudarna ut och äta för att fira att Alex blir hela 19 bast imorgon. Veckan som kommer bjuder på fler studenter, träning och jobb.

Nä nu avrundar jag. Puss & kram!

It takes more than a heartbeat to get me.

Phew, vilken tisdag. Det började med uppstigande vid halv tio och då var det bara att ta sig till skolan för att lämna skåpsnyckel till vaktis. Jag mötte därefter upp Johanna & Sara Nilsson för att börja inhandling av studentpresenter. Dessutom fick jag inhandla mer hår och gjorde en till spray-tan, men denna gången blev det hos Derma Crema. Efter detta blev det biltur med Vivi & Jonas hem igen och stressen satte igång. Det är extremt faktiskt och verkligen sorgligt att människor inte kan förstå. I alla fall, vid sju möttes jag, Andreas, Johanna, Nemo & dessutom Hampus faktiskt upp på Marie's student. Det var himla trevligt och gott gotti gott gott var allting där med. Tyvärr blev det en tidig hemgång då jag ska upp i ottan. Jag tänkte faktiskt inte fortsätta babbla mycket mer än såhär, är rätt nollställd inför alltihop. Men jag lovar att jag ska tagga till igen.

Jag avrundar nu med att det är 19 timmar kvar!!!
SMACK!

Shut up and sleep with me.

Det är måndag idag och dagen efter vår kära bal. Underbart är verkligen ordet som bäst beskriver den. Jag har nog aldrig varit så snygg som jag var igår heller, haha ;p Tack för allt! Och jag vill tacka UK som fixade balen, alla vid bord 1 & 2 samt min klass som jag verkligen inte har lust att lämna. Det blev i alla fall en massa mat, dricka, sång och dans. Mina fötter och min rygg mår inte tiptop nu kan jag meddela, men vad gör det om hundra år? Jag hade ju en riktigt underbar kväll och natt. Balen kunde verkligen inte ha varit bättre.

Idag steg jag upp vid tio och min håruppsättning stod åt alla håll och sminket var sabbat det med, haha, men åter igen, vad gör det om hundra år? Jag tog en dusch, fixade mig lite och stressade bort till Panduro Hobby för att köpa färg så att SPEK3b sedan kunde måla lakan till flaket på onsdag. Efter detta trevliga besöket hos den polska riksdagen köpte jag mig en sallad och stack bort till jobb för ett coachmöte. Detta gick utomordentligt och efter det tömde jag mitt skåp på skolan. Det känns riktigt konstigt alltihop, men självklart underbart på samma gång. Jag vill tipsa alla som inte lyckades lyssna på intervjun på P3 Star igår att gå in på nätet för att lyssna. Fick riktigt bra respons från lyssnare igår och det känns självklart bra.

Jag avrundar nu med att det är 46.5 timmar kvar och jag är taggad till tusen!
PUSS & KRAM!