Okej. Herregud. Den feedbacken kom plötsligt. Nu kommer ett inlägg som jag antagligen kommer markera och radera inom loppet av tio sekunder, eller skitsamma, jag publicerar det. Jag måste helt enkelt.

Jag ska ta det från början, från allra första början. Jag sa skämtsamt, men lite allvarligt "Pax för honom!" till min rumskamrat Jennie. Detta efter en hälsning mellan balkongerna på ungefär två minuter, då jag inte ens hade namnet klart för mig. Jag fick reda på sist av alla på balkongförfesten senare att han hade flickvän och då tog jag direkt tillbaka "Pax för honom!" eftersom jag själv vet EXAKT hur det känns då ett förhållande på nästan tre år då vi dessutom bodde ihop innehöll en del skit, men det är bara en parantes...

Självklart fortsatte vi snacka och det blidde så att vi påväg ner till barerna snackade lite om livet han och jag bara. Då tog jag dessutom upp det jag nyss fått reda på, flickvännen. Av nyfikenhet faktiskt. Detta är absolut inte på något sätt ett försvar. Jag har förklarat och dessutom bett om ursäkt. Även om det inte förändrar faktum så struntade jag i min stolthet och knåpade ihop ett mail, ett mail som innehöll mycket mer än inlägget jag publicerade för allmänheten.

Med detta sagt fortsätter jag berättelsen. Den kvällen/natten, påväg ner till barerna. Där och då fick jag en bild av något helt annat än vad det faktiskt var. Kanske gjorde alkoholen sitt, kanske är det så att det uppstod missförstånd, men jag vet vad jag trodde och inte trodde om allt. Jag anser inte att jag lade in en stöt påväg ner till barerna. Exakt vad som sades ordagrant spelar antagligen ingen roll, men är det så att personen det rör sig om undrar så vet jag i alla fall fortfarande ordagrant vad som sades. Jag anser alltså inte att jag lade in en stöt där och då. Självklart nappade jag på orden, jag föll ju pladask! Klandra mig för detta, men inte utan att få min sida av storyn.

Massa tjoande senare stod jag tillsammans med mina förövrigt grymma brudar på en bardisk så långt ifrån hemma och så långt ifrån allt. Efter ett tag fick jag vatten i ögonen och kanske blidde baren lite för hal, jag klev i alla fall ner, ner till honom. Ordväxling skedde, fortfarande ingenting som allmänheten får ta del av. Men alla de orden där och då och min bild av situationen, som ju antagligen berodde på missförstånd påväg ner till barerna, allt det resulterade i att jag lade in stöten. Ännu mer ordväxling skedde och tid och rum försvann.

Under dagarna som gick sen klarnade bilden, jag förstod mer och mer, tillslut förstod jag allt. Mycket p.g.a. sjukhusvistelsen då allting blidde fucked up egentligen. Men samtidigt så vart det ju försent då. Eftersom jag själv upplevt mycket som jag inte önskar någon så kom skuldkänslorna i alla fall. Som sagt, jag är ingen robot. Mina nära och kära skulle nog beskriva mig som allt annat än det. Jag menar inte att vi respekterade dig där och då, korkad är jag inte. Jag menar att jag sen dess att jag förstod allting om era sju månader verkligen försökt mitt yttersta. Jag begravde oroheten och begraver den fortfarande och det är verkligen inte för min egen skull. Så sen dess ekade alltså ordet respekt i mitt huvud, därför reagerade jag på smsen och därför publicerades inlägget. Eftersom jag i fyra, fem månader respekterat dig. Då innebär alltså respektera att jag bölat, tänkt, saknat, längtat och bölat ännu mer för att jag tvunget skulle respektera.

Just nu bölar jag som den blödiga Natalie jag är. Många bollar i luften och alldeles för kasst med egentid. Dessutom känns detta oerhört konstigt, att förklara mig själv eftersom jag faktiskt vet hur allting låg och ligger till, jag önskar att du förstod det. Jag avslutar med att förklara, än en gång att jag verkligen ber om ursäkt för där och då. Jag kommer inte få dig att förstå mig, men försök förstå att jag inte hade facit i handen förrän det vart försent och att jag verkligen inte förstod och hade en klar bild av allting så som du antar att jag hade.

Nu måste jag slappna av, spikmattan får duga.
Tack J & F för snack över öl och cider på T.G.I. Friday's i alla fall.
Och ingen får missa Rebellen tisdagen den 17de november kl. 19:30 på SVT Barnkanalen!!!
Puss & kram.

Påminnelser.
Jag vill ha ett "Inte som du."
Som svar på frågan "Är hon snygg?"
Kan jag få ett "Inte som du."

Sömnlös.
Kejsarens nya kläder.
Min spegelbild, usch min spegelbild.

En macka, en scones och två varma mackor.
Just det, en coca cola, två godisbitar och en kopp te också.

Det bankar överallt.
Febern kommer.
Det är inte okej.
Jag är inte okej.

Vaccineringen är done and done.
En självklarhet.
Som du, en självklarhet för mig.

"Inte som du."
Svar på frågan "Är han snygg?"
Svaret på frågan är "Inte som du."

TONIGHT'S GONNA BE A GOOD NIGHT!!!
Premiär för White på Slagthuset, oh yeah.
Min partyoutfit fick mamma att nästan dö och pappa dog, haha.

Förövrigt är This is it SÅ JÄDRA UNDERBAR! Bölade en del såklart. Tack Gummsi & Nilla för biomysandet.
Det blev en nykter Natalie som partajade på Hipp tillsammans med sin icke nyktra gummibjörn yesterday.
Tog taxi från stan vid halv fyra med Sandra & Robin när gummibjörnen tog sin buss.
Vid halv tolv slog jag upp ögonen idag men reste inte på mig förrän halv tre, haha.

Lite bränsle i kistan kanske och sen bär det av på förfest och sen SLAGT SLAGT SLAGTAAAAR vi ;)

SMACK!

Upp och ner,
ner och upp.

Adoptering av heltid till deltid.
Det är synd men nödvändigt.

Får nycklarna till lyan på söndag.
Besiktning sker på måndag.
Ska inhandla flyttkartonger också.
En massa annat ska också fixas och donas med.

Förresten du.
Det är hyffs att svara på sms/mms eller ringa upp.
Så det så!

Älskliiiing,
jag är din och du är min.
Massa kyssar.

Ta åt er av vad ni känner för att ta åt er av.
God natt & sov gott!