Jag har aldrig tyckt om ensamheten, jag har alltid älskat sällskap. Det är svårt att förklara med ord hur allting är och hur jag mår, det är så komplicerat. Det gör ont i varenda kroppsdel, jag har inte ätit eller sovit på tre dygn nu och detta gör mig rädd. Jag är en stark person som klarat mycket tidigare, men när man tvingas att klara av något som man inte ens vill behöva klara av, då går det bara inte. Vi båda är överens på många punkter och vi kan förstå varandra, det är bra. Om det ändå vore lättare, jag vill bara må bra, med dig. Nu behöver du tid för dig själv, tid att hitta dig själv igen, precis som jag nog behöver men inte vill erkänna. Låt oss ta denna tid, fortsätta att prata och efter ett tag försöka umgås. När vi båda är hela så får vi se var vi ligger, är vi på samma plan och vill försöka så blir det en ny kula. En ny Andreas, en ny Natalie och ett nytt oss. Jag vet att vi tappat bort oss själva lite, fått fokusera för hårt den senaste tiden för att allt skulle gå ihop och därmed glömt det viktigaste, hur mycket vi älskar varandra. Nu får vi försöka ett tag själva, mot min vilja eftersom jag älskar dig och vet att jag vill ha dig. Men jag respekterar dig och för mig är du värd precis det du vill ha, vill du ha ensamhet så är det så, det blir mycket lättare för oss båda senare om vi tar vår tid nu. Låt oss stilla kaoset och finna lugnet, tillsammans, men ändå på varsett håll. Mellan den första april tvåtusensex och den sextonde juni tvåtusenåtta hann du inte bara vara min pojkvän och sambo, du var och är min bästa vän. Det är med gråten i halsen som jag skriver detta, för min vän vill jag egentligen inte kalla dig, men baby, du är min bästa vän och för stunden är jag tacksam över det, jag vet att vi kommer klara detta, hoppet är det sista som lämnar människan och just nu lever jag för det och dig. Jag har haft underbara två år, två månader och sexton dagar med dig, än är tiden inte slut. Våra liv har just börjat och om det är meningen så är det meningen. Vi kan gå med små steg, fortfarande rätt nära varandra och tar du min hand sen så kommer jag inte kasta bort den. I mitt hjärta är det fortfarande vi, fast ett annat vi, ett väntandes vi som behöver hitta tillbaka, men var för sig. Så visst stämmer överskriften, jag är rätt ensam nu och så kommer det vara ett tag, men jag vet att du finns här för mig och jag för dig, vi blev varandras halvor och det där försvinner inte bara sådär. Precis som kärleken mellan oss, den finns kvar men är avkyld.
Vi kanske värmer den tillsammans sen en dag. Jag älskar dig hjärtat v

Klockan är halv ett, jag väntar på att sömntutan Gummsi ska stiga upp så hon kan underhålla mig och jag kan underhålla henne. Vi är bra på det sättet, det är en av anledningarna till att jag älskar Gummsi, hon är så underbar. Ibland har vi inte vetat det själv, det är inte alltid man vet att man är underbar, oftast så älskar man inte sig själv så mycket, man går inte runt och tänker att man är underbar hela dagarna. Därför behöver man någon som berättar det för en och för många duger familjen, familjens ord väger mycket och så kommer det alltid att vara, men ni vet hur man brukar säga att det kvittar hur ful och vidrig man är så tycker ens mamma alltid om en, det är väl en anledning till att man ibland behöver annan bekräftelse och jag kan erkänna att trots det faktum att min mamma alltid funnits här och tycker jag är den mest underbara dottern i världen, så är jag lite vad man kan kalla bekräftelsekåt. Det där ordet vet jag inte om många hört förut, jag kanske själv kom på det nyss, men ibland, vissa dagar, så måste jag ha bekräftelse. Bekräftelse på att det jag gör är rätt, att jag är bra, att jag duger och att det finns någon som älskar mig. Min familj älskar mig och förut så var där en kille som gjorde det. Hur det är nu vet ingen, inte ens jag själv, därför ska jag lämna det såhär, öppet, men en sak är säker, jag är djupt sårad. Ibland räcker inte kärleken från familjen till riktigt, ibland behövs den från någon annan, från dig baby. Och tystnaden är värst, även om jag också vill ha det ljudfritt ibland så vill jag inte bli döv. Jag vill inte behöva vakna var dag med vetskapen om att jag aldrig mer kommer att höra dig säga de fina orden som faktiskt, fortfarande, får mitt hjärta att ta ett litet skutt. Men jag ska vänta, med tålamod. Jag vet att kärleken är stark och så länge den är det finns det ingenting man inte kan klara av. Det kvittar var kärleken kommer ifrån, familjen, vänner eller pojkvän/flickvän, det spelar ingen roll. Jag har många vänner som inte har ett förhållande och jag har en del som sitter i lika seriösa förhållande som jag nu haft i två år, men oavsett vad så lever vi alla fortfarande och det är väl dit jag vill komma. Alla de som inte har ett förhållande, en pojkvän eller flickvän, ni klarar ju er ändå, med kärlek från annat håll. Jag ville bara ventilera lite, få ur lite och jag hoppas att jag inte stör någon med detta. Må hända att jag är bekräftelsekåt, att jag älskar sällskap och hatar ensamhet, det är den personen jag är, men jag betvivlar inte att jag klarar mig själv, tro mig, det gör jag. Allting handlar bara om vilja och sanningen är att jag inte vill vara själv, jag vill vara med dig.
Jag älskar dig Andreas v

Idag är det första dagen på sommarlovet, även om jag varit ledig i två veckor redan. Det känns skönt faktiskt, att ha tvåan avklarad och veta att denna sommaren kommer bjuda på en massa skoj äventyr. Fick 50 Euro av päronen igår för goda prestationer och jag tackar verkligen för det, hade inte alls trott att jag skulle få något. Var ju i Oxie hela dagen igår, först på syrrans avslutning och ja, jag grät faktiskt. Träffade lite gamla lärare, snackade med skolledningen som undrade vad jag gjorde nu för tiden och så, trevligt faktiskt. Sen kom jag & syrran hem till familjen och då blev det fika, sen fixade vi pass och klockan blev för mycket för att käka i stan med tjejerna från klassen, tyvärr. Var hemma en stund, sen drog Gummsi m.fl. med mig till Vagabond och efter detta bar det av till Stedtjers student, dansade och skrek i tre timmar sen pallade inte halsen mer och jag satte mig, halvfull, på ettan mot Malmö. Jag hade tänkt ut hela resvägen hem, förutom en liten detalj, Lund C - Linero, hmm jag var strandsatt och förföljd av en väldigt äcklig dude så Pancho räddade mig och vi körde hem hit. Somnade bägge två på soffan framför Joey. Sen vaknade vi före tuppen så stack han hem igen. Man tycker att jag borde vara glad idag, kanske lite bakis, men ändå glad. Så är inte fallet. Jag är orolig, jag är förbannad och faktiskt lite ledsen. Inte besviken, inte alls, jag är stolt, men orolig som fan. Det där med förbannad, det ska jag göra något åt faktiskt. Jag ska skriva ett brev, fy fan vad ni ska få veta vilka äckel ni jobbar med! Usch, jag verkligen avskyr falskhet och skitsnack. Vuxna människor också, SKÄRP ER! Men som sagt, ilskan ska det göras något åt så jag kan fokusera på oron, för hon betyder mest faktiskt! v

Nä nu är det lasagne som ska lagas och kanske ska det städas lite.
/ Natalie.

Idag är det tisdag, det är längesen jag skrev en hel blogg med en massa tankar som blir till ord, kanske för att jag inte vill tänka. Jag känner att nu är det sommar, nu är jag ledig, det väntar en massa glada stunder och roliga äventyr och jag ska bannemig inte sitta och deppa, jag ska ut och ha kul. Bara förra veckan bjöd på allt möjligt roligt, dock var det till för våra treor men man har ju turen att vara med i UK och efter lite slit med det under detta läsår fick vi också kladda på varandra, bada i dammen i parken och dansa loss på Hilton.

Jag kan ju nämna att jag lyckats igen i alla fall, konstigt nog diskuterades faktiskt just denna åkomma igår på stranden och sen kommer jag hem och får den, åh det är så jag vill skrika! Sitter och ringer febrilt till vårdcentralen, vill egentligen till min privata läkare, men det är för långt att åka nu. Kom nyss fram och ska dit så fort som möjligt för att få recept, måste tydligen lista mig här i Lund, men jag vet inte hur det funkar med adressen imed att jag inte ska ändra den. Får ringa mamma helt enkelt. Nä nu fick jag bråttom, ska hinna sola med Alex och så innan min tvättid också, så på återseende då och hoppas nu att jag blir bättre snabbt!

<3