Long way to happy.

Jag tog bort lösenordet innan det ens gått 24 timmar, jag vill fortfarande ha det, men som alltid klyddar allting när det gäller mig. Äsch skitsamma, jag har ju inget att dölja direkt och jag vill ju ändå göra min blogg större och få fler trogna läsare så jag antar that it's for the best.

Idag var skoldagen relativt kort, kom dit 8.25, hade tre lektioner och sen var det lunchbuffé med some of the girls på Pizza Hut. Mums säger jag bara. Shoppade lite på bokrean och en t-shirt från Diesel. Tänkte lägga upp bilder på allt senare, men just nu är det ju jobb som gäller. Efter shoppingturen med Nisse blev det lite italienska, dock bara en kvart för sen var det dags för vaccination. Första sprutan av tre mot livmoderhalscancer. Jag har aldrig brytt mig om sprutor eller sådant, men folk har skrämt upp en som fan inför denna, det gjorde ju inte ens ont, det stack ju bara till lite. Jag tyckte det var helt okej och det är så värt både pengar, tid & smärta, dock står jag fast vid att jag anser att staten ska betala denna så den kan ingå i den allmänna vaccinationen, det ska inte vara så att de rika kan, men de fattiga får strunta i det, alltför många gånger avgörs saker på grund av människors inkomst. Ska en flicka i tonåren behöva avstå från en vaccination som kan hindra en form av cancer på grund av att hennes mamma & pappa inte har råd? Nä, verkligen inte! Varför ska barn över huvud taget drabbas av föräldrars inkomst? Visst världen är inte rättvis, men när det gäller dessa livsviktiga saker? Samma med sjukvården, varför ska man behöva betala för att gå till den urdåliga svenska sjukvården? Kolla in vårdcentralerna, ska man betala för att komma dit när läkarna inte ens har språkkunskap nog att förstå vad man säger? Okej att vuxna människor ska betala en liten summa, de har en inkomst vilket barn inte har, 1050 kr. är inte en inkomst. Nä jag pallar inte med att vi delar upp samhället i klasser på 2000-talet, speciellt inte så det drabbar barnen som inte alls kan rå för om deras föräldrar är direktörer eller städare. Jag är glad att mina föräldrar har råd att vaccinera både mig & syster, men familjen har inte alltid haft det så lätt, därför vet jag hur det är och har nog då mer förståelse för andra när det gäller detta. Vad tycker ni om detta aktuella ämne? Kommentera!

Nu ska jag jobba vidare, vi måste kämpa allihopa i detta iskalla Ikea-land. Efter jobb ska det solas i Lund och sen ska jag hem och mysa med baby, kolla en film kanske, ska ju ta en ledig dag imorgon för att varva ner och så, tycker jag förtjänat den och alla borde någon gång bara sjuka sig och chilla. Det är dagens råd, kämpa på, men chilla ibland också, belöna er själva då och då. OVER&OUT!

Queen of apology.

Kanske stämmer det, kanske inte, detta är i varje fall sista inlägget som är public så att säga, från och med imorgon kommer det vara lösenord på bloggen vilket är synd då jag hade tänkt göra denna blogg större och få fler läsare, men jag får sätta mig själv först faktiskt. Tycker bara det är sorgligt.

Ja det har varit en intressant dag idag. Missade idrotten, det är fan tur att Ranco är så söt. Hade rättskunskap, matte och svenska sen stack jag & Ivana till bk för att kränga, kan inte med skolans halvfärdiga och allmänt äckliga skitmat. Så vi åt och sen gick vi mätta mot företagslektionen, satt en halvtimme ensamma med Kjell Björn och jag fattar sjukt mycket nu, bra som fan. Känns skönt att det bara var vi två, bättre koncentration och det tog ju som sagt bara en halvtimme ändå. Sen skulle jag egentligen vaccineras mot livmoderhalscancer, men det va ju stängt idag så de tre Månsson-damerna stack vidare och handlade nödvändigheter och sedan hem till familjen då och åt god middag. Mycket snack med mamma, skönt som fan, ååh vad jag älskar dig. Du förstår och hjälper alltid lika bra, och vem kan man lita på mer än sin egen mamma? Träning blev det sedan i två timmar, himla kul och nu är koreografin så himla fin.

Sitter här med baby som seriöst precis kollat på minneskortsmojs för över tusen spänn, vad är det med killar och prylar? Nä jag vill inte ens gå in på det, men nu är han i alla fall färdig och det ska jag också bli så vi kan mysa. Hur som helst, tack och hej för denna tid min public blogg, kanske tar bort lösenordet  i framtiden, men som det ser ut nu vill jag ha det där. PEACE, LOVE & UNDERSTANDING!

Upp & hoppa.

Ishedish! Jobbar idag, skönt att det inte är dubbelpass i alla fall, det hade Natalie INTE orkat idag. För imorgon är det back to school och jag kommer dö. Fem prov och en uppsats, inte alls kul. Nedräkningen mot påsklovet kan börja med andra ord. Sen dröjer det ett tag, men förhoppningsvis inte alltför länge, innan sommaren hälsar på. Det ser inte ljust ut med våra Miamiplaner i juli, men även om det inte blir just Miami ska jag bannemig ta mig någonstans, antagligen Cypern i två veckor med några vettiga girls. Baby vill inte åka förrän på hösten så jag får åka utan honom i sommar, men det är okej det med. Som tur är har jag underbara föräldrar som hjälper mig med resan eftersom jag inte ska med familjen till Turkiet utan är hemma i deras hus i Oxie och passar hundarna den veckan. Jag & baby tillsammans i huset en vecka kan bli mys ju.

Rubriken har med en av låtarna som gick vidare igår att göra, yes jag är stolt över vår skåninig som faktsikt är min kusins kusin, vilket jag var lite sen med att få reda på igår. Men hur som helst är det kul att se någon så lycklig över en vinst och hon förtjänar det för den låten var fan den bästa där var igår, allt annat var bajs. Den låten satte sig på hjärnan och då ska man ha en finalplats, stort grattis Frida!

Nä nu ska jag kila till bussen. Middag i Svedala ikväll. OVER&OUT!

It hurts with every heartbeat.

Kanske inte började som bästa kvällen igår, men det blev bättre, mycket bättre.
Tur är det, för det är som jag sa, jag hade nog inte klarat mig.

Så vilka subjects ska vi ta upp idag? Kan börja med att säga att fikan med Ivana igår var underbar, vi klickar och det är skönt att ha en person som dig runt om mig när allt är kaos. Det sjuka är ändå att det inte är kaos kring oss utan kring andra, men det drabbar ju oss också, haha endast Ivana som förstår vad jag menar, men så är det i alla fall. Undrar spänt när bomben släpps, haha ska jag trycka en "Don't kill the messenger"-tröja? Nästan bud på det i varje fall, då kan ingen säga att jag visste något utan att berätta, för jag menar även om det inte gäller en bästa vän så är det nog så illa. Hur kan alla tycka att de gör rätt som är tysta?

Ja sen är det ju det där med att stå för vad man tycker och tänker. Och framförallt inte vända kappen efter vinden. Om man tycker något är fel ska man ju stå för det och inte ändra åsikt för någon annans skull osv. Jag undrar hur många i min omgivning som truly & honestly kan säga att de gör detta. För man vet många gånger att folk sagt saker till en, berättat hur de känner och sen när det väl kommer till kritan så är det inte säkert att de står upp för det de då sa. Jag har inget emot dessa människor, jag känner inte att jag måste säga upp min vänskap or anything, men ibland hade det underlättat att göra det. Man står ju alltid som ett fån och liksom "Jo men det sa ju du, du tyckte/kände ju så" och så får man den klassiska "Nä det gjorde jag inte, jag menade inte så ju". Jag tror att eftersom detta har hänt mig i livet fler gånger än vad jag kan räkna på mina fingrar och tår så har man blivit lite rädd att ta diskussioner, man vet aldrig om någon håller ens rygg, inte ens de som påstått sig ha samma åsikt som en själv. Och i livet menar jag innan gymnasiet också, jag hade ett liv då med, på samma sätt som min värld inte bara kretsar kring skolan och klassen, ni vet när Natalie går utanför dörrarna så fortsätter ett liv med vänner, jobb, träning, sambo, familj etc. Hela min värld kretsar inte kring skola, klass och klasskamrater, ABSOLUT INTE! Förhoppningsvis inga missförstånd nu.

Nä om jag skulle ta och göra det som är viktigast idag. Dammsuga och fixa med svenskan.

FRED UT!

Since you've been gone I must move on.

Ja då var det en ny dag och ännu lite färre dagar kvar till skolan börjar igen. Måste verkligen ta tag i svenskuppsatsen så den blir klar i alla fall. En insändare om heder, ja det ska gå. Hade tänkt ta en fika med Ivana idag, men vi bytade till imorgon vilket är bra för då kan jag börja med uppsatsen och se vad hon tycker om inledningen, toppen! Så idag vet jag absolut inte vad jag ska göra fram till träningen. Antagligen blir det en runda på stan här i Lund, kanske solar innan också, får se. Nedan syns dagens outfit i alla fall.

Ååh jag är helt nerkärad i Sanne Nielsen - Empty room, den är så fin. Så många minnen ploppar upp i skallen, gud vad jag saknar egentligen, men det är long gone. Jag har ett rätt nytt liv nu, inte alls likt det gamla, men jag trivs och det är huvudsaken. Jag får små knäppar ibland, typ när jag skulle hämta frukost i köket imorse, då tänkte jag "Shit jag bor inte hemma längre" eller när jag skulle upp i tvättstugan så tänkte jag "Herregud, jag är fan vuxen", haha låter jätte knäppt och det är det med, men kul, så himla kul. Det är klart man saknar tiden då man cyklade runt i Oxie och bara hängde, på båten haha, där hade vi alltid lika kul. Eller alla sommardagarSvedalabadet. Det är nästan så jag är avundsjuk på alla fjortisar som är fast i Oxie, men bara nästan. Alla tänker vi nog såhär någon gång, men det är skönt att ha brytit sig loss från hålan ändå. Synd bara att man inte kunde behålla alla vännerna också. Finns en del jag saknar väldigt mycket.

älsktoht är saknad v
image22

Nu är jag förbannad.

Okej vad är det med världen idag? Först blir det kaosjobb, orkar verkligen inte gå in på vad jag menar eller så, men kaos är rätt ord anser jag. Sen fuckar sig mitt sociala liv kan man säga, som det alltid gör efter ett par veckor in i någonting. Säkerligen bara jag som förstår vad jag menar, men återigen så orkar jag inte förklara. Tycker bara att det är sjukt att jag efter ett par veckor inte duger och om jag får samma mening kastad in my face igen så smäller jag av, jag minns meningen väl och det gör så ont eftersom jag alltid är så öppen med vem jag är och vilket liv jag lever. Jag försöker verkligen aldrig gömma någonting alls.

Denna dagen började med försovning och slutar med en massa skit, jag vill inte mer, snart ger jag fan upp. Allt jag vill nu är att åka hem till mamma, äta glass och bara gråta. Helvete också. Saknar tiden jag hade innan, man skulle tagit vara på den så kallade barndomen mer. Jag hade verkligen allt då och jag insåg inte ens det. Jag kastade bort allt och nu skäms jag fan över vad jag blivit. Har jag någonting att vara stolt över? Snälla kommentera i sånna fall, jag kommer fan inte på något alls. Jag saknar att ha någon jag kan ringa dag som natt och bara babbla med. Nu är man helt plötsligt kåt på varenda kille man snackar med och efter två veckor klämmer de fram ett "Men du har ju pojkvän". NÄ MEN SÄGER DU DET? DET HADE JAG VERKLIGEN INTE FATTAT INNAN. Ååh jag blir så trött och besviken. Vad hände med att umgås, stötta, snacka och god forbid, kramas ibland? Antar att det inte funkar när all guys wants är att knulla!

A warning sign,
I missed the good part then I realized,
I started looking and the bubble burst,
I started looking for excuses.

Come on in,
I've gotta tell you what a state I'm in,
I've gotta tell you in my loudest tones,
that I started looking for a warning sign.

When the truth is,
I miss you.
Yeah the truth is,
that I miss you so.

A warning sign,
you came back to haunt me and I realized,
that you were an island and I passed you by,
you were an island to discover.

Come on in,
I've gotta tell you what state I'm in,
I've gotta tell you in my loudest tones,
that I started looking for a warning sign.

When the truth is,
I miss you.
Yeah the truth is,
that I miss you so.

And I'm tired,
I should not have let you go.

So I crawl back into your open arms.
Yes, I crawl back into your open arms.
And I crawl back into your open arms.
Yes, I crawl back into your open arms.


Fantasi är det vi vill ha, men verklighet är det vi får.

Igår skrev jag ett skitlångt inlägg, men of course så klyddade blogg.se, jäääätte kul =/ Sitter i alla fall just nu på SUMO, ska jobba till 21.15 och jag började redan 14.00 idag. Dock sov jag väldigt länge, för länge, jag vaknade 12.30, fick smått panik då jag skulle duscha, fixa mig och helst klämma i mig någon form av frukost. Hann som tur var i tid, men det var på håret måste jag säga. Att jag sover så länge har väl med hur länge jag är uppe om nätterna att göra, jag måste sluta ha så intressanta diskussioner som håller mig kvar vid datorn. Det är dock svårt för mig, eftersom jag, som vi kom fram till igår, är lite av en sexoholic. Eller ja jag är ju inte ensam om att vara detta, det kom vi även fram till igår när klockan var alldeles för mycket för mig som skulle upp och jobba. Anyway, jag kom i tid, ska jag bara sälja en massa också, heja Natalie!

Innan det intressanta samtalet var jag på Elysée och firade den numera 18-åriga Jenny. Det var jag, Alex, Sara N(isse), Therese, Sara N & Carro som fixat denna surprice och även en "sminktimme"Make Up Store. Hoppas du hade en trevlig kväll, det hade jag och jag har nog aldrig varit så mätt i hela mitt liv.

Snart är det paus på jobb och då ska äta min goda spaghetti & köttfärssås. Saknar dock Jennie som tusan, så tråkigt här utan dig ju. Aja vi ska ändå träffas i helgen, om inte innan, så det så!

OVER & OUT FOR NOW!

Goodbye to you my trusted friend.

Hur kan man sakna något som nästan fuckade allt? Det förstörde nästan hela mig och jag saknar det, why? Nä detta är sick, jag ska lyssna på låten tills den inte rör mig alls, tills den inte alls får mig att tänka på dig, din bil, alla kvällar och alla fester. Det va ju så intensivt, allting på en månad, och den månaden är long gone, det känns som ett halvår sen, men det va ju inte alls längesen.

We had joy, we had fun, we had seasons in the sun.

Nu har jag dock lyckats se hela "The last kiss", kändes skönt, men när då den andra jävla helveteslåten kommer då vill jag bara bryta ihop, jag vill bara gömma mig från allt och inte behöva se någon i ögonen igen. Det värsta är att även om jag inte ljuger för andra så ljuger jag för mig själv. Hur kan jag intala mig att jag inte rörs ett dugg? Och hur kan jag intala mig att jag kommer kunna sluta röras av allt? Det känns som att jag bundit något band som gör att jag aldrig kommer sluta bry mig eller tänka tillbaka, jag vill klippa bandet, men hittar ingen sax och även om jag inte bär på hemligheten själv så är det lika tungt för det. Nä jag ska lyckas, trots att jag vet att vi ser annorlunda på allt, båda bittra och båda besvikna, så ska jag försöka se framåt istället för bakåt. Det hoppas jag du gör också och även om det gör ont i mig att säga detta så önskar jag att du hittar någon som stannar, någon som kan göra det som jag inte kunde, sorry.

Nu ska jag äta frulle och bara ta det lugnt, ska städa köket sen och träna ikväll men fram tills dess är jag fri att göra vad jag vill, härligt med lov måste jag säga. Häng han som kom på ordet skola och prisa HON som kom på ordet lov, jag menar det måste ha varit en kvinna, det förstår ju alla. FRED UT!


Mon dieu, c'est ma vie.

Majoriteten håller med och majoriteten förstår, men bara majoriteten.

Nu sitter jag på jobb och tänker, börjar få ont i huvudet och är lite illamående. Det är skönt att ha Jennie här, thank god for you babe. Ja det är skönt att ha någon att dela sina tankar med när de blir för jobbiga för att bära på själv. Detsamma gäller dig Ivana, hela natten spenderades vid datorn just talking,himla skönt och jag somnade mycket bättre sen och fikantorsdag är bokad honey. Igår gjorde jag även något som jag nu kan tänka var lite onödigt men ändå inte, det kändes så bra att få ur det, skönt liksom. Och responsen var jag verkligen inte beredd på, men det är bra, det bevisar att jag inte är körd som tar illa vid mig. Skönt att folk håller med och förstår, speciellt de man inte hade räknat med liksom. Det uppskattas verkligen.

Nä om jag ska sälja 40 sälj? Det hade verkligen kännts bra, sålde bara 36 förra passet. Jag måste kämpa in i det sista, som med allt annat. Sen när gav jag någonsin upp? Vad jag kan minnas har jag alltid sparkat mig själv i röven, alltid piskat min egen rygg och aldrig gett upp. Varför börja nu? Nä fy fan, det där ska inte bli min framtid, en svag jävel som ger upp, no way! Imorgon är det träning sen chill med vänner,tisdag är det hemmakväll,onsdag är det jobb,torsdag ska jag träffa Ivana sen är det träning och sen får vi se vad nästa helg bjuder på. Nu ska jag återgå till skiten och allt tänkande. Bajs på allt, jag orkar inte mer.

Don't pretend you're sorry, I know you're not.

Sitter vid min nya, fina laptop som jag fått av mamma & pappa. Det är en Acer Notebook, Extensa 5220 och jag ler lite smått nu i alla fall. Annars är allt som vanligt, det är söndag morgon och jag förbereder mat till mig & Jenniesnäckan som vi ska ha på jobb. Dubbelpass idag, vill inte egentligen, men då får jag tänka på annat i alla fall. Annat än det som pågår i mitt liv just nu. Jag vet inte ens var jag ska börja så jag låter bli, men om man inte ser mig gå igenom dörrarna på borgar den 25;de, när lovet är slut, så ska man inte bli så chockad. Jag vill inte tillbaka så jag får se hur jag gör på den fronten.

Nä nu är lasagnen klar och jag ska ringa och väcka Andy som idag ska joina mig på tåget, han ska nämligen träna i Malmö så jag får sällskap, goody. Måste fixa mig lite också så jag inte ser helt fucked up ut hela dagen på jobb, men så viktigt är det ändå inte, det går snabbt. Nä det får bli en blogg till lite senare för uppdatering, det har inte hunnit hända mycket sen jag gick upp för 40 minuter sen. Dock är allt upp & ner och vi får se hur detta visar sig under denna dagen, I'm sure it will though, it always does. / Natalie.

When you've reached the bottom the only way is up.

Jag tror att många förväntar sig ett deppinlägg eller möjligtvis ett dampinlägg, men jag är väl en jävel på att ge folk just what they didn't expect. Så det blir ett uppdaterande och glatt inlägg idag, fucker!

Solen skiner och himlen är blå, det var längesen jag vaknade och kände såhär. Jag har ett helt lov framför mig och visst måste jag ta tag i lite pluggande men mest av allt ska jag bara njuta av att slippa borgars korridorer och allt som hör därtill. Det låter sjukt, men jag ska njuta av ensamheten också, visst jag kommer behöva gå till jobb, träning och träffa en del folk, men jag ska försöka att inte överdriva det där sociala, jag måste ha lite tid med mig själv också, tid att bara tänka på hur jag mår och vad jag behöver. Anledningen till detta är att jag sällan gör det, jag anpassar mig rätt mycket efter andras humör, vilja och behov. Jag ska lära mig att säga nej lika mycket som jag kan säga ja helt enkelt. Jag ska lära mig att säga stop och sluta också. Det enda jag har skrivit i sten till detta lov det är antalet jobbpass och träningspass, inget annat. Allt annat kan jag ändra eller strunta i. Det känns skönt det, inga förplikteser eller så. Nu ska jag äta lite frukost och se vad denna förmiddag bjuder på. I eftermiddag kommer syster och hennes vän Emilia och hälsar på, så lite städning får det bli, men inte överdrivet mycket. Tar kanske en tripp ner på stan och ser om jag hittar en ny present till syster eftersom jag glömde den andra på tåget. Dock blir trippen på stan ensam, precis som igår eftermiddag, ensam. Jag uppskattade det, ingen man behövde anpassa sig efter som ville dit där eller absolut inte in där. Det handlade om mig igår och det handlar om mig idag. Men nu är det frulle som gäller.

It's all about peace, love and understanding.

You make me smile please stay for a while.

Usch asså, nu tror jag mina ögon sprängs. Östersjön hit och Östersjön dit. Visst bryr jag mig om allt som hotar våra vatten och vår miljö, men jag hoppas att detta är det sista seminariet jag är tvingad att ha i ett ämne som är så långt firån mitt intresseområde man kan komma. Har varit en lång dag och det kommer bli en lång natt. Får ta igen sömnen jag missar i helgen, det är trots allt bara två dagar kvar till lovet, najs.

Jag är verktligenfed up nu, jag orkar inte mer backstabbing och jag orkar inte att alla förstår mig och hur jag känner förutom just de som gjort fel. Varför är det så? Varför kan inte folk förstå bara? Har man inte ett samvete nu för tiden? Stört är det i alla fall, hur vissa handlingar är så lätta att genomföra utan att ens blinka. Sen är jag för mesig också, eller jag har blivit det. Innan var jag verkligen tjejen som sa exakt vad jag kände och inte alls stack huvudet i sanden, men nu är jag så konflikträdd och orkar bara inte ha tjafs, så jag håller hellre käfften än mår bra på ren svenska. Nä jag ska försöka skärpa mig eftersom en del folk inte själv fattar.

Nu har klockan blivit alldeles för mycket, men jag ska ändå sätta igång filmen och jag ska försöka hålla mig vaken så länge det går. Får alltså somna på soffan inatt igen. Godnatt, sov så gott.

Du bär en skuld som inte tillhör dig.

Ännu en dag har passerat, en dag full av tvivel och undran. Ja nu är jag sådär djup igen, men huvudsaken är att jag fortfarande har båda fötterna på jorden, för det finns där ju en del människor som inte har. Jag står fast vid min åsikt, det känns som att jag har blivit placerad på helt fel plats bland helt fel människor.

Imorgon börjar man lite senare eftersom halva klassen har sitt seminarium imorgonbitti, skönt! Vi andra har ytterligare en dag av oro framför oss, hoppas det går bra. Vi måste äga skiten ur alla och vi måsteMVG på det hela eftersom det för min del är typ betygsavgörande =/ Ska egentligen jobba efter skolan också, men det blir inte av eftersom kära lilla Micke blir 17 år och vi ska till Svedala för att fira lite. Efter detta hoppas jag på en lugn kväll och en bra torsdag sen vipps är det helg igen. Och inte bara helg utan efter denna helg är det även lov,jävla skönt. Jag förtjänar verkligen detta lovet, ingen stress och inget plugg, mums!

Nä jag orkar faktiskt inte skriva mer, känns rätt weird, jag har mycket på huvudet men inget jag vill dela med mig av just nu. Det finns många som tar allt så hårt och tror att jag skulle vara putt hela tiden, men sanningen är att jag bara retar mig på allt det där barnsliga, det där jobbiga och det där som man la av med för längesen. Fatta att man inte diskuterar andras bhstorlekar i tvåan på gymnasiet eller skriker ut sitt hat mot allt och alla hela tiden. Nä om folk kunde sprida glädje hade det varit jävligt skönt att stiga upp på morgonen, det första man får höra är ju struntprat om hur folk borde klä sig annorlunda, se ut annorlunda och vara annorlunda. Jag vill försöka se något gott hos varje person, men just nu ser jag mycket mer som är bra hos hon bruden som klär sig förjävligt än hos hon som står och viskar i mitt öra about it. Feel free att rätta mig om jag har fel, men det är messed up bara.

God natt på er <3

I vår dröm om att fly till någonting nytt.

Vad gör jag? Vad gör du? Vad fan håller vi på med?
Bråk, skrik, gråt & förlåt. Jag har fortfarande inte kommit på någon lösning, men som jag sa är det inget som sker på två dagar, det är ändå ett rätt så avgörande beslut, livsavgörande skulle jag vilja säga.

Nä nu till något mer intressant. Den nya veckan började som den tidigare, förutom att jag försov mig och missade idrotten och rättskunskapen. Annars va den pretty much the same, måndagsångest och en massa skitsnack. Igår var fan roligare än idag och igår var det söndag, sen när blev söndagar en av de roligaste dagarna i veckan? Sen man besökte E-town för första gången I guess. Aldrig har en söndag gått så fort, först var det jobb i fyra timmar som kändes som två, sen var jag då i Eslöv i fem timmar och de fem timmarna gick tyvärr alldeles för fort. Det är ju så med tiden, den flyger förbi när man har roligt, och roligt hade jag.

Nu sitter jag i telefon och måste erkänna att jag suger på att skriva med en hand, riktigt jobbigt, but it's worth it. Utan telefonen är jag bara en ensam jävel med popcorn, cola, cookies och riesen. Haha iförsig gott, men ändå. Nä jag tänkte avsluta inlägget med ett svar som säkert många vill ha. "Jag vet inte alls faktiskt", det är mitt svar. Kan jag få testa och se, se vart jag vill gå härnäst? Jag tror det är en av mina rättigheter och en av mina skyldigheter också, att se vad jag vill åstadkomma och förstå vad jag själv vill, eller?

FRED UT!

You touch my lips and grab the back of my hand.

Ja då är man på SUMO igen, känns inte alls kul, det är ju för en gångs skull fint väder ute, våren är här. Min skinnjacka är i alla fall utdragen ur garderoben och man ler lite när man går utanför porten och solen bländar. Igår var det inflyttningsfest hos herr Jensen, riktigt trevligt och jag måste säga att Marcus är fan den ballaste killen man kan ha en diskussion med onykter. Herregud vad kul. Vi var inte många men kul var det ändå. Det va jag, baby, Nicklas, Johanna, Marcus, Lisette, Therese & Marie. En liten samling kul folk.

Idag är det då först jobb sen vet jag inte hur det blir. Skulle ju egentligen laga pannkakor i Eslöv, men det kanske blir som i tisdags, inget alls d.v.s. Om det inte blir av sticker jag nog ut i stan en snabbis och sen hem och lagar mat och städar lägenheten, det är faktiskt i stort behov av städning. Inga 110 %-iga planer ikväll alltså. Baby spelar i alla fall match i typ Bjärred och jag slutar för sent för att hänga med tror jag.

Skola imorgon igen, dock bara denna veckan kvar sen är det ett efterlängtat lov som väntar. Åh så najs det ska bli. Alla vi sönderstressade borgare behöver detta, believe me. En hel veckas äventyr hoppas jag på.

Nä om jag ska ta paus nu och besluta något inför ikväll. Trevlig söndag på er.

No one ever said it would be so hard.

Idag är jag inte på lika bra blogghumör som jag var igår, men det blev ju inget innan utgången igår så det får väl bli uppdatering idag istället. Usch och fy för inatt är det första jag kan komma på. Inte nog med att veckan varit ett helvete utan natten var ju tvungen att sluta som den gjorde. Nä asså det finns faktiskt inga ord. Jag tänkte äntligen helg och kanske skulle depptrenden dö ut, men icke sa nicke. Jag tror att jag gett en sista chans miljontals gånger och vad gör man då? Vad gör man när de dåliga stunderna är så extremt dåliga att de liksom suddar bort de stunder som är bra? Jag har inget svar på detta och jag antar att det kommer ta ett bra tag innan jag har ett svar, innan jag vet vad jag vill och innan jag ens kan lita på ord igen. Sen är jag inte den personen som ska snacka kanske? Jag vet inte, jag vet varken ut eller in. Vilket helvete bara.

The topic som jag tänkte ha i bloggen igår som jag då inte hann skriva var bröst. Ja ni läste rätt, Natalie "Måsen" Månsson tänkte snacka om bröst. Det där överskattade ordet som man hör var femte minut ungefär. Det känns seriöst som att gå om sjuan eller något och inte ens var det such a big deal. Jobbigt är det kanske inte, men jävligt löjligt enligt min mening. De är inte till för något annat än att amma våra future kids och de består bara av körtlar & fett. Det låter inte ens någorlunda fint, hett eller attraktivt. when you put it like that. Och en sak till, desto större, desto hängigare om 20 år. Ja och det där med storleken, what's up with that? "Inte för små, men inte för stora." Amen herre min gud, hur jävla viktigt kan det vara egentligen? Huvudsaken är ju att de fylls med mjölk sen. Tänk om hanhundarna valde tikarna efter storleken på deras åtta bröstvårtor eller om vi tjejer hade diskuterat snoppar hela tiden. Jag kan erkänna att vi någon gång snackar om vad ni har mellan benen, men i sånna fall är det om någon tjej legat med en ny kille och man frågar något i stil med; "Hade han stor då?" Man får sitt svar och sen är man nöjd med det. Men att hela tiden diskutera snoppar är väl inte det mest roliga tidsfördrivet, det finns a lot better stuff to do. Kanske ni boys ska öppna ögonen, hitta ett fritidsintresse och se verkligheten för det den är, körtlar & fett.

- Empty.

I know that goodbye means nothing at all.

Jobb, jobb, jobb. Satsade på 50 sälj idag och det ser ljust ut. Har shoppat lite idag med, gud asså jag är verkligen i en deppvecka, haha. Hur som helst så blev det ett par jeans och en sjal. Jeansen är i storlek 24, ja ni såg rätt, storlek 24. Är riktigt stolt över mig själv, haha. De är riktigt snygga också, bootylicious, haha.

Nä nu har jag lyckats, 50 sälj på fyra timmar, grattis till moi. Jag vill bara hem nu, ska inom någonstans och köpa bröd och havrefras, kvällsmat is the shit, mums! Sen ska jag nanna sött och imorgon är det sovmorgon för psykologin är inställd, skönt eftersom jag har både läsläxa i svenska och uppgifter i historia till imorgon. Lär bli bussläsande och att skriva av någon annans svar på uppgifterna.

Imorgon fyller Benji 18, congrats. Han mönstrade idag och vi undrar faktiskt hur det gick. Alex var sjuk och det hade jag ingen aning om, har dessutom inte haft tid att ringa henne efter skolan och kolla vad det var. Hoppas dock hon kommer imorgon så hon hänger med ut på fredag, för då jävlar ska vi röja. Mina nya jeans och en het top, sounds great. Förkrök hos Sara som vanligt, det är alltid bäst hos dig darling.

Nä nu ska jag ta tåget hem. GOD NATT!

Now I know my heart is breakable.

Shit. Nu är jag i skolan, har skolkat matten, jag bara orkar inte med en massa ekvationer idag och det satt mycket bättre med en fika på EH med Sara, Therese & Sofie. Måste dock jobba ikapp i matten, vet inte när nästa prov är, men ett ynka G ska jag ha på det i alla fall. Och senare idag bjuds det på ännu ett informationsmöte, hade ett i förmiddags där vi fick reda på val inför trean och en massa annat. Mitt snitt nu ligger på 17,3 men detta ska lätt höjas till över 18 i alla fall. Nästa möte är om specialidrotten som jag snart haft i två år. Det är en bra kurs, inga lektioner, du skriver dagböcker och får betyg av din tränare i princip. Bästa kursen jag har. När man har en massa prov i allt annat är det skönt att ha ett som inte kräver mycket.

Nä nu får jag rusa, ni får mer uppdatering en annan gång. Ikväll bär det ju av till E-town, haha. Ska hjälpa en viss dude med någon svenskgrej och sen ska jag bannemej se Gossip Girl. Deppveckan fortsätter ju så jag får gotta mig i andras problem och skvaller så jag slipper mina egna skitgrejer. PEACE & LOVE TO ALL!

I suffocate when you're away from me.

Idag har det varit skola mellan 8.15 - 15.00 sen stack jag till familjen i Oxie och hälsade på. Snackade lite, fikade och sen var det träning. Två timmars teknik och styrka. Vi övade bl.a. piruetter idag, trevligt men jobbigt. Sen började vi lite på en koreografi som är åt det jazziga hållet vilket är uppskattat, vi behöver ju inte alltid dansa som grottmänniskor, haha. Så nu dansar vi två street/house koreografier och en jazz till "Bleeding love", sjukt bra är den. Imorgon börjar skolan redan 8.10 med Info&Layout, usch usch usch. Jag som sitter med migrän för andra dagen vill verkligen inte upp då. Dessutom är det min deppvecka denna veckan, jag bara orkar inte mycket, jag känner mig helt värdelös och pallar inte allt snack runt omkring. Dessutom vill jag göra något som alla hade hatat mig för om jag sa det till någon. Den enda som vet är baby och detta eftersom jag ändå inte lär göra det förrän en annan tidpunkt i mitt liv. Ibland vill man inte vänta, men i detta fallet får jag bita ihop och göra det.

Nä nu tänkte jag försöka få ur allt snack ur skallen, det är som vissa ord ekar i huvudet på en hur länge som helst efter folk sagt något. Varför? Jag vill ju inte ens tänka på det, jag hade mått mycket bättre av att strunta i det. Så jag dämpar detta med popcorn och läsk, jag vet inget annat jag kan göra. Det är bara så typiskt att man inte kan duga som man är alltid. Jävligt synd, men sant. OVER&OUT!

Quick fix and heartbeats, gets me so easily.
Now you got me on my knees,
this will be the death to me.
Tic tac, time goes by, hits me so suddenly.
How you knock me off my feet,
I'm the Queen of Apologys.

I blame no one, but myself.
So honestly, is this how it's gonna be?
Tell me, who's the enemy?
Monkey on my back keeps me so desperatly.
How you got me on my knees,
this will be the death to me.

This will be the death to me,
I'm the Queen of Apologys.

This will be the death to me,
this will be the death to me,
I'm the Queen of Apologys.

With empty words our worlds collide.

Egentligen vill jag skriva alla svordomar som finns för jag är så in i helvete förbannad på honom. Men samtidigt får jag skylla mig själv. Jag har väl gjort ungefär lika mycket fel och jag visste vad jag gav mig in på. Men jag känner mig så jävla dum bara, det känns ju som att jag är någon jävla callgirl som man ringer halvtre på natten och kommer hon inte så kan man säga vad man vill till henne och behandla henne hur som helst. Jag duger när man är full och kåt. Jag trodde du sa att jag var bättre än så, orden var väl något i stil med; "Även om jag inte får dig är du en sån bra tjej som skulle kunna vara min bästa tjejkompis." Vet du vad? SCREW THOSE WORDS! Jag ska fan sluta lita på folk och sluta vara så jävla blåögd. Nu ska jag jobba och omvandla min ilska till något bra, pengar. Egentligen är det ju patetiskt att jag är den som är besviken, det är ju egentligen ingen stor förlust för min del. Jag förlorar någon som visar sig vara en helt vanlig kåt dude och det han förlorar är ju moi. Nä nu ska jag inte vara så självgod utan nu ska jag sälja som fan så lönen blir bra. Men jag måste erkänna att det kommer ta ett tag innan alla ord, alla blickar, alla sms och allt annat, som nu visat sig vara strunt, kommer försvinna. But that's life sometimes. Take care.

It all seemed perfect,
but there are moments when I feel nothing at all.
Same as always,
now it's repeating itself all over again.

Don't feel sorry,
'cause there's no reason for us to fight any more.
Tears are coming and years are going,
I hope we'll learn something.