Confessions.

Det är mitt i natten och jag lipar. Det är inte pms, även om jag faktiskt föredrar det över detta. Jag är så fasansfullt utmattad. Jag är mätt på allt. Jag försöker intyga mig själv om att jag duger, att jag verkligen är värd det allra bästa, men det funkar tydligen inte för jag lipar och undrar om det fattas någonting, om jag är otillräcklig och om det är såhär det alltid kommer att förbli. Det är de ensamma stunderna som förstör mig, jag är lycklig som jag nämnt 500 gånger förr, men just nu är allt fuckat. Jag känner spykänsla och min aptit är borta. Jag skulle egentligen skuttat till Orvars korvar med brudarna, men jag sket på det just p.g.a. mitt illamående. Jag orkar inte, jag är slutkörd och jag måste prioritera mig själv, men jag kommer förneka detta blogginlägg och dessa känslor om ett par timmar och fartblind fortsätta resan. Destination unknown.

Sönderstressad och sörjande.

Jahaja, nu kladdar jag igen. Ni anar inte, ni förstår inte, det är helt sinnessjukt. Det är nästan ångest 24 timmar om dygnet och det p.g.a. massor. På ett par veckor förändrades allt. Självklart är inte alla förändringar negativa, en del är himla positiva, det hoppas och tror jag i alla fall. Orken finns inte längre dock. Jag borde chilla, men ökar växel istället. Jag jobbar hela tiden och ska träna konstant bara för att trimma och slimma massor. Stress är vardag med andra ord.

Det är dessutom time to say goodbye även om jag varken kan eller vill. Satkärringen sabbar allt! Jag behöver fokusera för att klara av allt mög hon hittar på. Vem förfalskar ett ägerbyte av en sprillans ny bil? Vem förfalskar ett testamente? Vem är så puckad? IDIOT!!! Jag hoppas och tror att morfar ser och hör allt.

Jag faller, fast jag hoppas och tror att jag fångas. Grubblar antagligen för mycket för mitt eget bästa, men det är ju jag. Jag bevisar hela tiden. Är det jag får bekräftelse på det jag ger?

Grattis Timon (och hans stolta daddy). Jag diggar er skarpt, men det märks nog trots allt.

Nu ska jag sluta kladda, helg om fem timmar, skönt! Nästa helg är du kremerad och begravd. Fuck, jag pallar inte. Men vi syns igen, det måste vi. För du fanns alltid för mig och jag bara måste få förklara min uppskattning.

Puss & kram! (Glöm inte att värna om varandra)...

I'll be missing you.

Tomt. Hemskt. Jag orkar inte. Jag trodde inte att ni vart odödliga, men detta skulle inte ske, detta fick inte ske. Jag älskar dig morfar och jag tackar dig för allt. Du ställde alltid upp och jag ska verkligen fortsätta att göra dig stolt. Jag vet att du vart stolt och jag vet att du älskade mig. Men det kom så plötsligt, jag önskar mig ett sista samtal, ett riktigt farväl. Jag ber verkligen om att du lyssnade när jag lutade mig över sjukhussängen och berättade för dig hur mycket du betyder för mig och att det är okej. Du vart den bästa morfar, alla födelsedagar, varje julafton, min student, tusen tack morfar för allt! När jag berättade vart du medvetslös och jag vet att oddsen är få, men snälla, förstå att jag verkligen älskar dig och att vi syns igen, det måste vi.

Vila i frid morfar, 390902 - 100119

Tack för allt stöd alla andra, jag är så himla tacksam. Just nu håller jag ihop med min familj, vi kämpar eftersom det är en underbar människa som tvingats lämna oss. Jag äger inte en tjock släkt, halva min släkt är fucked up och tyvärr försvann en man som alltid brytt sig och som jag alltid brytt mig om. Men jag ska fortsätta att göra honom stolt, det lovade jag honom. Jag fick bevisat vem som verkligen finns för mig nu i alla fall, tack allihop, ni är verkligen guld värda!

Jag återkommer snarast, ta hand om varandra, man vet aldrig.

Lots of love!


Storm i ett vattenglas...

Going back to the corner where I first saw you,
gonna camp in my sleeping bag, I'm not gonna move.
Got some words on cardboard, got your picture in my hand.
saying, "If you see this boy can you tell him where I am?"

Some try to hand me money, they don't understand.
I'm not broke, I'm just a broken hearted woman.
I know it makes no sense, but what else can I do?
How can I move on when I'm still in love with you?

'Cause if one day you wake up and find that your missing me
and your heart starts to wonder where on this earth I could be.
Thinking maybe you'll come back here to the place that we'd meet
and you'll see me waiting for you on the corner of the street.
So I'm not moving, I'm not moving.

Policeman says, "You can't stay here."
I said, "There's someone I'm waiting for, if it's a day, a month, a year."
Gotta stand my ground even if it rains or snows.
If he changes his mind this is the first place he will go.

'Cause if one day you wake up and find that your missing me
and your heart starts to wonder where on this earth I could be.
Thinking maybe you'll come back here to the place that we'd meet
and you'll see me waiting for you on the corner of the street.
So I'm not moving, I'm not moving.
I'm not moving, I'm not moving.

People talk about the girl that's waiting on a guy.
There are no holes in her shoes, but a big hole in her world.

Maybe I'll get famous as the woman who can't be moved.
Maybe you won't mean to, but you'll see me on the news
and you'll come running to the corner, 'cause you'll know it's just for you.
I'm the woman who can't be moved.
I'm the woman who can't be moved.

'Cause if one day you wake up and find that your missing me
and your heart starts to wonder where on this earth I could be.
Thinking maybe you'll come back here to the place that we'd meet
and you'll see me waiting for you on the corner of the street.
So I'm not moving, I'm not moving.

'Cause if one day you wake up and find that your missing me
and your heart starts to wonder where on this earth I could be.
Thinking maybe you'll come back here to the place that we'd meet
and you'll see me waiting for you on the corner of the street.
So I'm not moving, I'm not moving.

Going back to the corner where I first saw you,
gonna camp in my sleeping bag, I'm not gonna move.

God fortsättning?!

Nu måste jag börja kladda här igen, på blogg.se Jag älskar min blogg på Miloo.se, men plötsligt känns denna mer privat och jag får kladda mer privata hemlisar här då. Dessutom tror och hoppas jag att detta når ut till den berörda människan.

Jag bröt traditionen, jag brukar ju skriva runt nyår om hela året, en story liksom. Nu fick ni inte det och jag är besviken, på mig själv, men även på 2009. För även om det på många sätt vart ett underbart, händelserikt och sinnessjukt år, så tappade jag mig själv. Jag är fortfarande tappad och det känns alltför ofta som jag drunknar. Jag sjunker som en sten och slutar andas då och då. Alltmer ofta tappar jag lusten, jag är inte lycklig helt enkelt. Jag förlorade det bästa i mitt liv och det är mitt eget jädra fel. Även om jag inte är den enda som syndat så är det så. Därför orkade jag inte skriva om året, för det skulle bara resultera i ett fejkat inlägg om "lyckliga" stunder som balen, studenten, Mallis, körkortet, befodran till försäljningsansvarig, vimmelfotograf-jobbet osv. Sanningen är att oavsett stunderna under året så är jag inte lycklig. Jag känner ingen lust och ångesten är vardag nu. Jag skiter fullständigt i om någon "fattar" precis varför jag inte är lycklig längre. Det är ingen som riktigt fattar ändå. Det är bara jag som verkligen fattar och även om det hjälper på traven att jag känner till källan till mitt problem så hjälper det ingenting alls ändå. Om du läser detta så läs det igen och igen och igen, tills du förstår att jag bönar och ber. För allvarligttalat så tappas lusten mer för varje sekund, varje minut, varje timme och varje dygn. Tillsist lär lusten ta slut och då existerar jag inte. Jag är inte jag längre, inte utan oss.

Måste avsluta med ett par visa ord. "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen."

SMACK!