Klockan står nu på 23.35, jag kom hem för ungefär tre timmar sen. Det känns inte som att det har gått så lång tid, så lång tid utav väntan och oro. Jag snackade nyss bort en utav timmarna med Nisse, men annars har jag verkligen tänkt och tänkt, ändå gick det så snabbt. För nu har sista bussen gått och nu är det för sent, för ikväll. Det kommer aldrig att vara helt för sent i mina ögon eftersom jag är människan som kan stå här hur länge som helst, väntandes, orolig. Du kan slå mig i bitar, någonting inuti kommer att stå upp ändå. Nu saknar jag kent, kent kan sätta ord på precis varenda känsla i världen. Jag kanske ska rota lite bland min kompletta samling kentskivor? Kent och en kopp te, missing the old days. Då fanns inte samma väntan eller oro. Egentligen så kanske, men bara kanske, det där ordet väntan ska bytas ut mot längtan, men bara kanske. Det jag lärt mig av denna månad är att ingenting står någonsin ristat i sten, så vilket ord som ska användas vet vi inte säkert. För stunden passar båda två, men imorgon är en ny dag. Jag litar inte på morgondagen, inte dagen därpå heller. För mig finns det aldrig en morgondag, vad vi har är här och nu, ta vara på det!

Nu ska jag sluta.
Hejdå!

Idag är det söndag vilket betyder jobb. Ska kämpa som fanken eftersom jag inte jobbat så hemskt mycket denna månaden då det varit rätt mycket med skola och träning. Dock är både skola och träning över snart och då jäklar är det sommarlov för hela slanten, förutom att det ska sparas ihop till pengar som jag ska smälla på Cypern. Men det ska nog inte bli så svårt, en dag på Sumo är en bra dag ju. Efter jobb idag ska jag möta Alex för att ta tåget mot Lund och plugga satan. Mja om jag känner oss två rätt så lär vi snacka en massa också, men det är lugnt eftersom vår första lektion börjar 11.40 imorgon. Får se om jag är jäkligt snäll imorgonbitti och gör typ pannkakor till frukost. Eftersom jag själv är väldigt sugen på det redan nu är chansen stor.

Igår var jag i Arlöv och firade lillebror Alexander hela dagen i princip. Kom dit vid två och stack vid tjugo i åtta. Det var mysigt att träffa honom och hans familj. Mötte upp Nissebabe på tåget och vi stack mot Lund. Köpte godis, läsk och snacks sen var det American Pie maraton på trean, eller mja, vi snackade bort filmerna rätt bra ändå. Kollade Charlotte's framträdande och lite röstutdelning från länderna, tyckte inte Charlotte förtjänade vinst, men i alla fall top tio. Men sådär blir det med för få grannländer, tyvärr. Björn Gustavsson förgyllde i alla fall fem minuter av sändningen, himla kul typ, lätt kunnat vara med honom. Efter Eurovision stack Nisse hem och jag låg och väntade, somnade med ljusen tända och tänk vad som kunde hänt. Det är liksom det man lär sig först, glöm inte släcka ljusen!!! Skyller på att det inte var meningen att somna, jag väntade sällskap, som inte dök upp och ja, jag orkar inte vänta längre. Nu är det antingen eller, är jag inte värd mer än tomma löften så är jag väl inte det helt enkelt. Jag trodde att jag var värd mer eftersom du är värd mycket för mig. Men struntsamma, jag kan inte få dig att tycka om mig om du inte redan gör det. Do you? Det känns så, bara det att med andra, med sprit i kroppen, med annat skit, blir allt så himla komplicerat.

Nu ska jag fortsätta jobba. Har en vecka framför mig fylld med både tråkiga skolgrejer och roliga social events. Det är brännbollsmatch, studentsång i aulan, utsparkslekarna, Dope Dancin' och balen. Massor att se fram emot i alla fall och sånt är alltid najs, speciellt sista skolveckan och allt. Ja för sen är det slut med skolarbete på drygt tre månader. Som jag har längtat! Nä nu ska jag återgå.
På återseende!

Lördag morgon, eller egentligen förmiddag. Men har man inte sovit något är det lätt att ta fel. Skrev jag inte för en vecka sen att jag skulle sluta vara så naiv och blåögd? Ja det har inte blivit så i varje fall, ingenting har förändrats direkt, åh det är så jag vill skrika, men grannarna får inte veta. Fast de måste vara döva om de inte hört hur jag gråtit mitt i natten de senaste dygnen. När hela huset är tyst och sover sött, det är då jag ligger här, vaken. Med här menar jag på soffan, här har jag spenderat mina nätter. Alla lamporna har varit tända, tv;n har varit igång och jag, jag har knappast fått en blund. Då frågar sig alla varför, hur kommer det sig? Jo, när jag är orolig och när jag bryr mig, då går det knappt att blunda, jag förmår mig inte själv att sova, eller äta. Jag förmår mig inte att må bra, att låtsas som ingenting, när jag vet att allting inte alls är som det ska.

Idag tänker jag dock försöka, jag ska försöka bättre än igår. Tänkte se om jag kommer iväg och solar som jag sagt en vecka nu, ska till någon blomsterbutik och fixa till imorgon, sen är det Arlöv och lillebrush som gäller och efter detta är det hem och bara vara med Nisse, måste dock ringa henne innan of course. Jag avrundar med att berätta att jag ska lägga ner, för det är inte värt det om jag ska må dåligt samtidigt som människan i fråga pissar på att jag bryr mig överhuvudtaget. Dock kommer min telefon alltid att vara igång och jag kommer alltid ha en plats för dig, så är det bara för sån är jag. Alla ni andra där ute, synpunkter, varsågod, men ni ska veta att jag inte kan förändras på detta plan, det går inte att inte bry sig om vänner. Jag hade gjort precis detsamma och precis lika mycket för alla mina vänner. Jag hade inte kunnat leva med mig själv annars.

Puss & kram <3

Åh, dessa dagarna, de har varit upp och ner. Jag tror inte jag har sovit mer än någon timme per natt och mat har jag inte heller fått. Jag känner mig maktlös, handikappad och helt paralyserad. Jag skakar och gråter om vartannat och helt ärligt så vet jag inte om jag någonsin efter detta kommer att kunna ta det lugnt och inte oroa mig. Jag vet att det finns synpunkter på hur mycket jag bryr mig, men jag har faktiskt alltid varit denna människan, det finns en anledning till varför jag vill bli det jag vill bli och eftersom jag själv haft det jävligt tidigare så känner jag en stark vilja att bara rädda hela världen, rädda de som mår piss och rädda de som hamnat fel. Jag vill bara bära världen på mina axlar hur omöjligt det än låter. Och hela världen innefattar dig också, du är en stor del av världen. Det låter sjukt, men här kommer det, du är en stor del av min värld <3

Idag är det fredag och jag ska släppa loss lite hoppas jag. Vad det innebär is yet to find out, men det är fredag och möjligheterna finns där. Imorgon bär det av till en av mina två lillebrödrar som fyller tolv, det är faktiskt mycket och jag kan inte förstå att han blir tonåring om bara ett år, sinnes! Har bestämt runt två i Arlöv så då tar jag mig härifrån vid ett. Efter detta ska jag träffa Nisse och ha lite hemmakväll med henne. Sunes jul & Sunes sommar, hej! Ska bli riktigt trevligt för att sedan på söndag jobba och plugga. Planeringsfreaket här ja, fast ikväll finns där ju faktiskt inga konkreta planer, så jag får väl fixa det. How about now? Låter vettigt!

Peace and take care!

Nu skriver jag, fast jag borda hålla käften. Fast egentligen är jag ju tyst om jag skriver, jag behöver bara röra mina fingrar över tangenterna, så på det sättet håller jag ju käften. Jag ska skriva om hur jag känner, vad jag känner, fast jag inte känner något. Ja visst är jag tydlig, helt sjukt ju. Nä men jag bara undrar var jag har alla, var alla vill placera sig själv hos mig och mest av allt vill jag veta var jag vill placera alla. "Alla" är ett kodord det med, som alltid med mig, jag har ju människor som jag verkligen vet var jag har dem, men en del är lite här och var, lite närsom. Och återigen säger jag orden, som jag sagt så många gånger förr, "Fuck it!" Men som alla andra gånger går det inte att bara strunta i det, min hjärna är cp, fast egentligen fattar ju hjärnan, jag har inte supit bort alla hjärnceller inte, det är nog mitt hjärta som inte riktigt förstår. Dels förstår mitt hjärta inte hur det blev såhär, hur det kommer att bli framöver, hur jag vill ha det, hur andra vill ha det och ja, jag förstår bara inte. Vad ska jag förbereda mig på och hur ser min framtid ut? Det låter jätte knäppt och jätte djupt, och det är det faktiskt också, men helt ärligt, det är fucked up och jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag ligga lågt i ett kvartal till eller är allting back to normal nu? Jag hoppas det sista men befarar det första.

Det kändes skönt, det behövdes och ditt svar, det bevisade bara hur rätt jag har. Det är konstigt faktiskt, hur jag vågade. Någonting har hänt med mig, någonting som jag inte kan förklara. Jag har lyckats själv, ensam. Jag kan stå emot utan att ha någon som täcker ryggen på mig. Även om mamma alltid kommer att vara där så vågade jag ensam. Självförtroende boost som jag fixat själv, hej på dig!

Dagen idag har varit sådär extraordinary. Hög mysfaktor och allmänt bra. Förutom att jag nu sitter här med alla böcker och jag vill inte börja. Det finns mycket roligare och bättre saker jag vill göra, en del för snuskiga för att skriva ner här, haha, nä men plugga är inte en utav dem i alla fall.

Nu ska jag hämta lite glass tror jag och kolla om jag orkar börja än, jag måste i för sig, men usch.
KRAM, PUSS, KYSS & MYS!

Söndag förmiddag, det var verkligen längesen jag skrev känns det som, nästan en hel vecka och det märks inuti mig. Det kan låta konstigt, men när man skriver ofta så bubblar allting över när man inte kunnat skriva på länge. Det har dock varit jag själv som valt att inte skriva denna veckan, kanske mest för att jag inte vill att alla ska förstå allting som jag bär på. Mina kodord är oftast bra, men det känns som att detta är jätte genomskinligt. Så nu har jag kommit till slutsatsen att det kvittar, det spelar ingen roll, för alla förstår ändå. Den syns på mig att jag inte sover, att jag inte äter, folk är inte så dumma som jag vill att dem ska vara. Det märks på mig att jag inte mår bra, att jag inte är den jag brukar vara. Det känns lönlöst att lägga energi på att försöka gömma allting när det ändå inte funkar, när folk ändå fattar. Men sen är där då en sak jag undrar, om man fattar allt detta, vet allt detta och dessutom står mig så pass nära att jag i alla fall berättat hälften, hur fan kan man då anse att jag inte är värd två kronor, ja det är väl max vad ett sms kostar? Jag orkar inte lägga energi på detta heller, min energi är slut och jag förstår inte ens hur jag ska klara nästa vecka, eller veckan därpå för den delen. Jag skiter fullständigt i vad folk gör mot mig, jag kommer alltid att vara lika jävla blåögd och om ni känner för att utnyttja denna svaga sida så varsågod. Det var antagligen därför jag sket i vilket igår, beställde pizza ensam och kollade på Step Up 2. Så såg min lördagkväll ut, hur var din?

Nu bär det av till jobb och ikväll hoppas jag på trevligt sällskap.

Peace & take care!

Rubriken passar rätt mycket just nu, på denna dagen, denna veckan. Ordet falskhet ligger som en sur karamell på tungan, jag undrar och undrar. Det värsta är att det inte finns några svar, för jag tänker inte fråga mer, mina frågor får förbli osvarade, om inte du tar initiativet och berättar utan att jag måste fråga. Jag kan bara inte förstå eftersom jag aldrig hade kunnat göra så. Kanske har det med mitt kön att göra eller så är jag personen som helt enkelt inte tar lätt på en del grejer och detta råkade vara en av dem. Det värsta känner jag är att du visste, du känner mig och vet att det krävs mer än lust. Därför sitter jag och smakar på den sura karamellen. Är allt bara bad timing eller handlar det om falskhet, om att ge tillbaka med samma mynt? Det är väl bara att gratulera då, du lyckades och du gjorde det på mindre än en vecka, bra jobbat måste jag säga! En sak som jag dock aldrig kommer tillåta, det är att det går så långt att jag förlorar någon underbar själ på köpet.

Helgen har bestått av Måns 18-års fest i fredags och Vagabond + nattcruising i lördags. Idag stekte vi bara på stranden och sen var det lite basket och så på kvällen. Har lite hockeynight nu, käkade nyss pannkakor också. Kan dock inte hålla ögonen öppna mycket längre så jag avrundar nu för att nanna.

OVER & OUT MY PEEPS <3

Då var det helt plötsligt torsdag. Dagen bjöd på nationellt prov i matte b, kände att jag gjorde vad jag kunde och efter drygt fem timmars plugg igår var jag väl lite smartare antar jag, i alla fall när det gäller matten. Jag undrar om jag är så smart, alltså ni vet i det vardagliga livet, känslor, feelings. Det är som jag sa vid kanalen idag med årets första frapino, (vill helst säga freezer), i handen; folk vet att jag är blåögd och det är lätt för andra att ha en relation med mig på bara deras vilkor. Men jag är inte den som är den. Jag är den jag är och det är inte precis som att man bara ändrar sin personlighet radikalt, jag kommer alltid att bry mig. Efter nationella var vi ju vid kanalen, men i den stekande solen blev vi snabbt rastlösa så jag & Ivana bestämde oss för att gå, bara gå ditt cykelvägen ledde oss. Det startade vid kanalen och slutade på Söderkulla. Vi tog cykelbanan och vandrade förbi Lugnet, Möllan, Södervärn, Mobilia, Nydala/Eriksfält och slutligen Söderkulla and the fatcat, hahahaha. Självklart är hela vår vandring dokumenterad och bilderna kommer såfort jag är hemma och har kamerasladden för just nu sitter jag & Gummsi och käkar popcorn. Händer förhoppningsvis något kul ikväll med tanke på att min morgondag börjar med mössutdelning runt elva och slutar vid halv ett. 
Ledigheten är skön och vädigt väldigt väldigt välförtjänt!

Måste berätta lite om gårdagen med ju. Började med skola där jag bl.a. fick reda på att det blev MVG på filmanalysen i psykologi, som för övrigt tog mig en timme att skriva efter jobb, natten innan den skulle vara inne. Det stod även "Utmärkt analys!" och där var två fina stjärnor, klå det om du kan! Sen bar det av till stan med Therese. Hittade tyvärr ingen klänning då heller till treornas bal, börjar få smått panik =/ Men jag ska leta som fan! Kom hem vid fem, började tvätta, gick och handlade och städade hela lägenheten, inklusive att skura toaletten, vilket jag själv aldrig tidigare gjort och egentligen aldrig skulle få för mig att göra. Lagade mat också och efter jag hade ätit började jag plugga, blev fem timmar och sen var jag tvungen att nanna. Sov i fyra timmar, men gick upp pigg och kry klockan sex ändå.

Nä nu ska jag sluta vara osocial mot Gummsi, har inte mycket mer att säga än att det är cp varmt ute och att jag helt ärligt vill gå i bikini till skolan imorgon, men jag ska vara mer civiliserad än så. Promise!

PUSS & KRAM!

Det är natt, natt mellan tisdag och onsdag. Just nu vill jag bara ha helg, jag vill att tiden ska gå fort fram men egentligen inte. Jag vet inte alls vad jag vill. Det går upp och ner och jag undrar om detta är bra för mig, för dig och för oss. Antagligen är det nyttigt, men mår jag bra? Allt jag vet är att jag inte känner mig säkert, det känns som att jag färdas i en bil på halt underlag i 110 km/timme utan säkerhetsbälte. Nu undrar ni varför. Sanningen är att det är jag, bara jag, som gör mig själv osäker, ingen annan. Jag låter nog säker, det låter som om jag har koll, men sanningen är att jag har mössan nerdragen för ögonen och ser inte vad som är bäst för mig utan vad som känns bra för stunden. Och det där för stunden, det måste jag sluta med. Visst, man ska ta var dag som den kommer och inte tänka för mycket, varken framåt eller bakåt, men sanningen är ju att de beslut vi fattar nu påverkar mycket, en del påverkar allt. Jag har gjort många dumma val och beslut, frågan är om jag är smartare nu, frågan är om jag är mindre blåögd och naiv nu än tidigare. Jag hoppas det och jag tror det. Denna månaden handlar om att tro på mig själv, lita på mig själv. Det är något att jobba på, en utmaning, som jag ska klara av. Jag är stark och jag är omringad av underbara människor. Jennie Ström, du rockar fett!

Måndagen var en underbar dag, solen sken och jeansshortsen satt bra. Skola med nationella och provresultat på svenskan, hej endast två fel och MVG. Stack till banken och betalade in till resan, tog dock en timme där inne men det är smällar man får ta när man inte skaffat internetbank än. Stack till Söderkulla och snackade lite, kom på att deklarationen skulle visst vara inne senast tolv på natten och jag hade tappat bort mina papper, bra jobbat! Hittade dem senare, men fram tills dess var jag lite nervös. Efter Söderkulla blev det mat på kniv & gaffel, ingen träning utan vi stack mätta och belåtna mot Oxie. Bandydamp och efter det föreslog jag hockeynight i Lund. Det blev lite uppesittarkväll av det hela och en del däckade före andra, men overall en trevlig natt. Sverige vann med 9 - 0 och det är vi ju nöjda med. Helt onödig match att se egentligen, verkligen ingen  spänning what so ever men det är smällar man får ta. Sov fyra timmar för att sedan ha världens drygaste tisdag. Skola och jobb, borta precis hela dagen, usch usch usch. Inget kul att nämna om tisdagen faktiskt, får hoppa på en roligare fortsättning av veckan och en underbar helg sen.

Nu ska jag sova och se om jag slutar jiddra av det. Skola imorgon mellan 8.25 - 15.35, lång dag alltså.
Sen ska det pluggas matte inför nationella på torsdag, usch fy fan, det är ångest om nått.
Men vi tar det som det kommer, sista minuten plugg till max, as usual, well you know me.

GODNATT PEEPS!

Igår var nog första söndagen i mitt liv då jag hade riktigt jävla kul hela dagen igenom. Det sjuka var att det inte alls blev som jag hade planerat men jag skrattade och log och allt var underbart. Solen sken länge och att bara få vara där, jag har inga ord. Det låter säkerligen hur töntigt som helst men vänner, äkta vänner, de kan göra under. Jag är glad att jag har er, speciellt dig Gummsi, elva år, det säger en del.

Dagen började med att jag var på sationen och det var lite segt och jobbigt. Kom hem, tänkte på det, skrev ett blogginlägg och efter det kontaktade jag Nemo. Efter typ en timme kom han och hämtade mig, vi cruisade mot bo01 och tanken var att vi skulle gå lite där men vi körde vidare mot donkan. Tog många omvägar, det blir så när någon skaffat körkort, men det gör inget, jag gillar att cruisa. Tog en glass på donkan och sen bar det av mot Gummsi. Nemo släppte av mig eftersom han skulle hem en stund och jag & Gummsi gick mot Centrum och pizzerian för att möta Apá. Stötte på Vivi & hennes familj samt min egen familj med mormor & Kenth på vägen. Det var sol ute så min familj var i mammas lummiga trädgård. Saknar den faktiskt och måste vara där också under denna månaden. Efter pizzan drog vi till Apá och kollade One Tree Hill, bestämde med killarna att vi skulle mötas vid plätten/gröningen vid Micke, Jonas & Nemo runt halv åtta. Väl där spelade vi kubb, brännboll, garvade åt Micke och alla var väl allmänt glada. Det var jag, Gummsi, Jonas, Micke, Nemo, Tias, Thörn & Martin. Senare på kvällen hämtade vi upp Abbe och alla cruisade mot Centralen för att lämna mig utom Gummsi, Jonas & Tias. De är ansvarsfulla och skulle upp tidigt, vilket vi andra sket i, eller ja jag hade inget val, kommer ju hem sent även om jag sticker tidigt typ, haha. Men antagligen blir det många Oxiedagar & Oxiekvällar framöver, förhoppningsvis blir det så.

Nu ska jag fixa till mig inför skolan. Sjukaste vädret idag igen, men jag är glad för det. Nu åker kläderna av och snart ligger vi och steker på stranden. En månad kvar typ. MUMMA!