"Jag ser fram emot 2010 med dig"
Denna mening fick mig att falla, hejdlöst. Därför fick denna mening äran också, äran att inleda min årsresumé. Men för att berätta om detta år måste jag blicka tillbaka till december förra året, alltså redan 2009. Jag mådde sisådär, jag minns att jag inte riktigt kände mig hel. 2009 vart ett händelserikt år, minst sagt, men jag förlorade killen som jag spenderat tre år tillsammans med, i slutet av året kring jul och nyår kändes det faktiskt extra mycket. Trots att jag dejtat andra, till och med varit tillsammans med andra, sedan dess att vi gick skilda vägar. Han vart ju den jag skulle vara med livet ut.
Men jag satt hur som helst i min ensamma lägenhet och fick uppmärksamhet från helt fel snubbe. Det trodde jag då i varje fall. Jag kände "hey why not" och inledde romansen med den nio år äldre tjuren från Oxie. Hahaha, min gamla granne. Hela grejen vart spännande, förbjuden och jag visste att jag inte fick falla. Dock tog alltihop en oväntad vändning och i slutet av 2009/början av 2010 träffade jag helt enkelt rätt. Det vart Tomas Aranda jag skulle vara med. Många hinder har vi tagit oss förbi och över. Vi startade på sista leveln i Super Mario, med de tuffaste monstren ivägen för portarna till framtiden och jag är himla lycklig att skärmen inte blinkat 'game over'. Jag är dessutom övertygad, mer än någonsin, om att vi kommer klara allting framöver. Underbar känsla. Du är min själsfrände, min andra halva. I love you boo. Och dig med Timón(cito).
Någonting som också skedde 2010 vart att jag i maj lämnade SUMO. Jag hann avancera två gånger och arbetade ju då som försäljningsansvarig. Nästan tre år spenderade jag med A&P och alla andra säljare och coacher. Lokalerna och framförallt människorna vart mitt andra hem, men jag kände mig lockad av en ny utmaning och vinkade adjö på Friday's. Så Model Lab fick mig som ansvarig receptionist och där spenderade jag varje dag i fyra månader. Ofta tio till tolv, (om inte fler), timmar om dagen. Men i september sade de upp mig, helt felaktigt och eftersom jag sedan fick rätt genom Unionen mår jag idag mycket bättre utan helt idiotiska chefer. Jag vart inte van vid denna behandling av personal eller detta sätt att sköta ett företag imed att jag hade haft världens grymmaste chefer tidigare, men alla är inte att lita på så uppsägningen vart bara bra för mig. De två veckorna jag satt klistrad framför platsbanken och alla bemanningsföretags hemsidor landade jag ett härligt och framförallt lagom slitsamt jobb. Sjukhusväxeln på USiL. Så jag är anställd genom Manpower för Addici åt Region Skåne. Jag jobbar skift och har ett sex veckors-schema som gör att jag får planera och leva fullt ut. Jag slipper ta med mig jobbet hem och jag tjänar som jag förtjänar. Jag blev erbjuden massor av andra jobb också och fick dessutom extra jobb på Fitness24Seven, ett jobb jag inte ens hunnit börja med. Boosten visade mig hur grym jag faktiskt är och att jag kan om jag vill. Jag är stark och klarar av massvis. Speciellt för att bara vara 20.
Det gjorde jag också. Jag fyllde 20, i Malaga, Spanien. 29 graders värme och härliga, stressfria, dagar. Vi fick tid tillsammans, tid att komma ifrån stan. Allt detta behövde vi som individer, men också ihop som ett par. Jag håller fast vid att detta vart den underbaraste resa jag gjort och det kvittar nog vart vi än åker tillsammans, vad vi än får uppleva ihop, för de fyra, fem dagarna där behövdes verkligen. Helgen efter jag kom hem bjöd jag massa tjejkompisar till mig för att skapa KAOZ (lätt år 2010's uttryck). Att jag stod på Hipp's bardisk och shottade tequila full som ett as är verkligen att fira 20. No more tonåring fick jag sedan lova och svära.
Hipp är också någonting som ska få vara med i årsresumén. Ups and downs, men utan tvekan stans klubb. Annars hade jag inte kommit tillbaka igen och igen och igen. Stämningen, folket, lokalen. Allt klickar. Jag har fått skaka rumpa, dricka sprit som vatten och däcka överallt. Generösa klubben kallar vi honom för.
Jag har dessutom plåtat hela året, inte bara där utan även på Slagt, Skeppsbron, Glasklart, Étage, C&G, Babel, Buddha, Crown, Chili och A2. Jag har fått både rekrytera och utbilda nya fotografer. Jag har haft hur skoj som helst med Miloo.se
Inte nog med alla glada stunder jag fått dela med vänner och T, jag har fått dela dystra stunder med. Då morfar gick bort i januari vart hemskt. Jag förändrades en hel del, på många sätt och vis. Men pannkakor tröstar och jag håller tummarna att du upplevde samma stöd från min sida då din mormor lämnade jorden. Vi kom varandra närmre i sorgen och kanske sköt det oss med lite fart in i förhållandet. Det är i alla fall beviset på att positivt och negativt går lite hand i hand ibland.
Jag ska inte vara långdragen. Även om det finns så mycket mer detaljer, hemlisar och annat smått och gott lämnar jag er med detta. Jag trodde inte att 2010 skulle bli så händelserikt. Allt det viktiga hände ju föregående år, det tuffa året. Men ack så fel jag hade. Mycket kul har hänt, mycket tråkigt också, sånt är livet helt enkelt. Men jag vet att oavsett vad som händer nästa år, eller året efter det, eller året efter det, så kommer detta året förbli året som lade grunden. Vi har visat oss starka detta året och tillsammans är vi oslagbara år efter år efter år. Jag ser fram emot 2011 med dig v
Men jag satt hur som helst i min ensamma lägenhet och fick uppmärksamhet från helt fel snubbe. Det trodde jag då i varje fall. Jag kände "hey why not" och inledde romansen med den nio år äldre tjuren från Oxie. Hahaha, min gamla granne. Hela grejen vart spännande, förbjuden och jag visste att jag inte fick falla. Dock tog alltihop en oväntad vändning och i slutet av 2009/början av 2010 träffade jag helt enkelt rätt. Det vart Tomas Aranda jag skulle vara med. Många hinder har vi tagit oss förbi och över. Vi startade på sista leveln i Super Mario, med de tuffaste monstren ivägen för portarna till framtiden och jag är himla lycklig att skärmen inte blinkat 'game over'. Jag är dessutom övertygad, mer än någonsin, om att vi kommer klara allting framöver. Underbar känsla. Du är min själsfrände, min andra halva. I love you boo. Och dig med Timón(cito).
Någonting som också skedde 2010 vart att jag i maj lämnade SUMO. Jag hann avancera två gånger och arbetade ju då som försäljningsansvarig. Nästan tre år spenderade jag med A&P och alla andra säljare och coacher. Lokalerna och framförallt människorna vart mitt andra hem, men jag kände mig lockad av en ny utmaning och vinkade adjö på Friday's. Så Model Lab fick mig som ansvarig receptionist och där spenderade jag varje dag i fyra månader. Ofta tio till tolv, (om inte fler), timmar om dagen. Men i september sade de upp mig, helt felaktigt och eftersom jag sedan fick rätt genom Unionen mår jag idag mycket bättre utan helt idiotiska chefer. Jag vart inte van vid denna behandling av personal eller detta sätt att sköta ett företag imed att jag hade haft världens grymmaste chefer tidigare, men alla är inte att lita på så uppsägningen vart bara bra för mig. De två veckorna jag satt klistrad framför platsbanken och alla bemanningsföretags hemsidor landade jag ett härligt och framförallt lagom slitsamt jobb. Sjukhusväxeln på USiL. Så jag är anställd genom Manpower för Addici åt Region Skåne. Jag jobbar skift och har ett sex veckors-schema som gör att jag får planera och leva fullt ut. Jag slipper ta med mig jobbet hem och jag tjänar som jag förtjänar. Jag blev erbjuden massor av andra jobb också och fick dessutom extra jobb på Fitness24Seven, ett jobb jag inte ens hunnit börja med. Boosten visade mig hur grym jag faktiskt är och att jag kan om jag vill. Jag är stark och klarar av massvis. Speciellt för att bara vara 20.
Det gjorde jag också. Jag fyllde 20, i Malaga, Spanien. 29 graders värme och härliga, stressfria, dagar. Vi fick tid tillsammans, tid att komma ifrån stan. Allt detta behövde vi som individer, men också ihop som ett par. Jag håller fast vid att detta vart den underbaraste resa jag gjort och det kvittar nog vart vi än åker tillsammans, vad vi än får uppleva ihop, för de fyra, fem dagarna där behövdes verkligen. Helgen efter jag kom hem bjöd jag massa tjejkompisar till mig för att skapa KAOZ (lätt år 2010's uttryck). Att jag stod på Hipp's bardisk och shottade tequila full som ett as är verkligen att fira 20. No more tonåring fick jag sedan lova och svära.
Hipp är också någonting som ska få vara med i årsresumén. Ups and downs, men utan tvekan stans klubb. Annars hade jag inte kommit tillbaka igen och igen och igen. Stämningen, folket, lokalen. Allt klickar. Jag har fått skaka rumpa, dricka sprit som vatten och däcka överallt. Generösa klubben kallar vi honom för.
Jag har dessutom plåtat hela året, inte bara där utan även på Slagt, Skeppsbron, Glasklart, Étage, C&G, Babel, Buddha, Crown, Chili och A2. Jag har fått både rekrytera och utbilda nya fotografer. Jag har haft hur skoj som helst med Miloo.se
Inte nog med alla glada stunder jag fått dela med vänner och T, jag har fått dela dystra stunder med. Då morfar gick bort i januari vart hemskt. Jag förändrades en hel del, på många sätt och vis. Men pannkakor tröstar och jag håller tummarna att du upplevde samma stöd från min sida då din mormor lämnade jorden. Vi kom varandra närmre i sorgen och kanske sköt det oss med lite fart in i förhållandet. Det är i alla fall beviset på att positivt och negativt går lite hand i hand ibland.
Jag ska inte vara långdragen. Även om det finns så mycket mer detaljer, hemlisar och annat smått och gott lämnar jag er med detta. Jag trodde inte att 2010 skulle bli så händelserikt. Allt det viktiga hände ju föregående år, det tuffa året. Men ack så fel jag hade. Mycket kul har hänt, mycket tråkigt också, sånt är livet helt enkelt. Men jag vet att oavsett vad som händer nästa år, eller året efter det, eller året efter det, så kommer detta året förbli året som lade grunden. Vi har visat oss starka detta året och tillsammans är vi oslagbara år efter år efter år. Jag ser fram emot 2011 med dig v
Like I'm the only girl in the world.
Tja bloggen, hahaha.
Om bokstäverna hamnar galet nu beror det på att min syn är sämst. Jag ska till optiker i mellandagarna, kommer säkerligen behöva glasögon, i alla fall vid de tillfällen jag läser, skriver, kör bil, kollar tv och sitter vid dator. Inte alls ofta ju. Buhu, jag växte upp med perfekt syn, men den är kass numera. Trist, men jag får helt enkelt leta upp ett par hot mama sekreterarglasögon typ.
Idag är det dags för middag hos mormor & Kenth, julmiddag. Inte nog med att jag får träffa min familj, två av mina kära kusiner och moster & Håkan med. Morbror, Susie och mina två andra kusiner kommer nog inte, men de måste jag åka upp till då tågen funkar.
Jul firar jag som vanligt i Oxie. Jag kommer dock inte nanna där, jag jobbar nämligen juldagen, både i växeln och på klubbarna. Ska även in extra den andre, men jag hinner förmodligen nyktra till. VART FAN FIRAR VI NYÅR?! Shit pommes, aja, spontant är väl skoj.
Just det, ni ska få ta del av min kära önskelista också. En del vet jag redan att jag kommer få, tihihi.
1. Reebok Easytone Go Outside 2 GTX W, 1399 kr. på Stadium
2. Canada Snow svarta varmfodrade fårskor, 799 kr. på Scorett
3. Laila Bagge You rock Edt 30 ml, 295 kr. på H&M
4. Isabella Löwengrip's 'Egoboost', 145 kr. på Akademibokhandeln
5. Presentkort på Éntre
6. Presentkort på IKEA
Jag känner inte för att blotta idag. Även om massor is going through my mind.
Puss & kram, skumbanan.
Om bokstäverna hamnar galet nu beror det på att min syn är sämst. Jag ska till optiker i mellandagarna, kommer säkerligen behöva glasögon, i alla fall vid de tillfällen jag läser, skriver, kör bil, kollar tv och sitter vid dator. Inte alls ofta ju. Buhu, jag växte upp med perfekt syn, men den är kass numera. Trist, men jag får helt enkelt leta upp ett par hot mama sekreterarglasögon typ.
Idag är det dags för middag hos mormor & Kenth, julmiddag. Inte nog med att jag får träffa min familj, två av mina kära kusiner och moster & Håkan med. Morbror, Susie och mina två andra kusiner kommer nog inte, men de måste jag åka upp till då tågen funkar.
Jul firar jag som vanligt i Oxie. Jag kommer dock inte nanna där, jag jobbar nämligen juldagen, både i växeln och på klubbarna. Ska även in extra den andre, men jag hinner förmodligen nyktra till. VART FAN FIRAR VI NYÅR?! Shit pommes, aja, spontant är väl skoj.
Just det, ni ska få ta del av min kära önskelista också. En del vet jag redan att jag kommer få, tihihi.
1. Reebok Easytone Go Outside 2 GTX W, 1399 kr. på Stadium
2. Canada Snow svarta varmfodrade fårskor, 799 kr. på Scorett
3. Laila Bagge You rock Edt 30 ml, 295 kr. på H&M
4. Isabella Löwengrip's 'Egoboost', 145 kr. på Akademibokhandeln
5. Presentkort på Éntre
6. Presentkort på IKEA
Jag känner inte för att blotta idag. Även om massor is going through my mind.
Puss & kram, skumbanan.
I wonder if I ever cross your mind, for me it happens all the time.
Jag jobbar ihjäl mig känns det som, men jag är inte den som är den. Det finns ingenting som kan stoppa mig, jag vill leva lyckligt och jobb för mig ingår då. Funderar på om jag ska unna mig att resa bort, frågan är bara var & när. Dessutom med vem. Hmm. Är sugen på antingen riktigt varm eller riktigt kallt, längesedan man åkte skidor ju. Men samtidigt lockar weekend i maffig storstad. Gaaaah, what to do, jo jag får helt enkelt fortsätta att överväga detta.
Så annars då. Whaddup?! Jo jag känner faktiskt mig mer illa till mods än någonsin, men samtidigt känner jag att jag måste lära mig igga en del personer och liksom skaka av mig alltihop. Tycker bara att folk är märkliga. Om man snackar illa om en person, (inte skitsnack utan fakta), anser att denna är dittan och dattan, då rusar man väl inte och hänger med personen i fråga sedan. Inte om man prioriterar sin riktiga vän framför, som dessutom sårats mycket av den där andra personen. Hur som helst, jag är fed up gällande falskhet och även om jag ibland överreagerar, finns stunder då jag inte reagerar alls. Jag är dessutom ovanligt rädd för att bli besviken igen, som för många gånger förr. Inte konstigt egentligen, jag är människa med känslor.
Men vet ni, man ska ju fokusera på positivt och ignorera negativt, så that's what I'll do. Kolla resor, drömma mig bort. Klart att man önskar sig en vit jul, massa snö, men med det menar man inte kaos deluxe från höst till vår. Inte jag i alla fall.
xoxo
Så annars då. Whaddup?! Jo jag känner faktiskt mig mer illa till mods än någonsin, men samtidigt känner jag att jag måste lära mig igga en del personer och liksom skaka av mig alltihop. Tycker bara att folk är märkliga. Om man snackar illa om en person, (inte skitsnack utan fakta), anser att denna är dittan och dattan, då rusar man väl inte och hänger med personen i fråga sedan. Inte om man prioriterar sin riktiga vän framför, som dessutom sårats mycket av den där andra personen. Hur som helst, jag är fed up gällande falskhet och även om jag ibland överreagerar, finns stunder då jag inte reagerar alls. Jag är dessutom ovanligt rädd för att bli besviken igen, som för många gånger förr. Inte konstigt egentligen, jag är människa med känslor.
Men vet ni, man ska ju fokusera på positivt och ignorera negativt, så that's what I'll do. Kolla resor, drömma mig bort. Klart att man önskar sig en vit jul, massa snö, men med det menar man inte kaos deluxe från höst till vår. Inte jag i alla fall.
xoxo
I'm a mess and it starts to show.
Dags att blotta. Du har verkligen ingen aning, inte det minsta faktiskt. Tyvärr. Och kika in här lär du väl aldrig göra heller, men jag håller tummar och tår alltid. Bara råka hitta min blogg, då slipper jag undra om du vet eller inte.
Den senaste tiden har varit tuff och jag önskar att du upplevde mig som jag är, inte som jag verkar vara. Jag är förkrossad. I helgen grät jag hysteriskt för jag förstår inte varför jag går emot mina känslor såhär. Du märker kanske bara min tuffa sida och kaxiga attityd. Den är som en sköld, för att jag ska slippa visa mig sårbar. Men då jag är ensam raseras allt. Du fattas mig. Det har jag berättat. fast jag antar att du inte litar på det riktigt. Kanske inte alls. Förmodligen inte. Men tårarna verkligen sprutar, ofta också, alltmer än tidigare.
Varje dag, kväll och natt, då det är tyst runtomkring och då jag är helt ensam, mår jag piss-skit över alltihop. Hela situationen är hemsk, för jag vill, men jag kan inte. Kört är det och du kommer aldrig veta, du kommer alltid anta att jag är den hårda och kalla personen. Fast å andra sidan har jag enligt mig visat en hel del ändå, inte konstant, men då och då. Självklart inte tillräckligt, men jag önskar som tidigare nämnt att du får veta detta och egentligen önskar jag mer av dig, mer av mig. Mer än vad som är möjligt.
Jag vill verkligen lita på att det du uttryckt stämmer, för då kan jag nog satsa. Men samtidigt vet jag inte om detta automatiskt betyder att du satsar och att alltihop lyckas till sist. Det är därför jag spärrar mig, för att jag inte litar på dig till 110% och för att jag inte ens vet om det längre spelar roll för dig. Det gör det för mig i alla fall, du anar inte hur kasst jag mår över allt. Du förstår inte, men jag förstår varför, jag kladdar ju här, feg som jag är...
Förlåt.
Den senaste tiden har varit tuff och jag önskar att du upplevde mig som jag är, inte som jag verkar vara. Jag är förkrossad. I helgen grät jag hysteriskt för jag förstår inte varför jag går emot mina känslor såhär. Du märker kanske bara min tuffa sida och kaxiga attityd. Den är som en sköld, för att jag ska slippa visa mig sårbar. Men då jag är ensam raseras allt. Du fattas mig. Det har jag berättat. fast jag antar att du inte litar på det riktigt. Kanske inte alls. Förmodligen inte. Men tårarna verkligen sprutar, ofta också, alltmer än tidigare.
Varje dag, kväll och natt, då det är tyst runtomkring och då jag är helt ensam, mår jag piss-skit över alltihop. Hela situationen är hemsk, för jag vill, men jag kan inte. Kört är det och du kommer aldrig veta, du kommer alltid anta att jag är den hårda och kalla personen. Fast å andra sidan har jag enligt mig visat en hel del ändå, inte konstant, men då och då. Självklart inte tillräckligt, men jag önskar som tidigare nämnt att du får veta detta och egentligen önskar jag mer av dig, mer av mig. Mer än vad som är möjligt.
Jag vill verkligen lita på att det du uttryckt stämmer, för då kan jag nog satsa. Men samtidigt vet jag inte om detta automatiskt betyder att du satsar och att alltihop lyckas till sist. Det är därför jag spärrar mig, för att jag inte litar på dig till 110% och för att jag inte ens vet om det längre spelar roll för dig. Det gör det för mig i alla fall, du anar inte hur kasst jag mår över allt. Du förstår inte, men jag förstår varför, jag kladdar ju här, feg som jag är...
Förlåt.
Okejdå.
Jag väljer att blotta mig för ingen eftersom jag inte skyltar om min kära gamla vän bloggen. Hängt ihop i typ fyra år, men känner för att fortsätta mitt privata liv. Dock måste jag ventilera ibland, inget ovanligt. Nödlösningar, till för stunden. Men plöstligt sker något. Någon kommer fram och påminner, så är man där igen. Eller jag är här, utan dig. Som vanligt är Spotify kukfitta mot mig också, fast emellertid är jag med korkad. Varför spela de drygaste låtarna? Jo för självklart är de finast! Diskuterade detta med Gummsi, man minns allt bra, inte allt dåligt. Och alla fina låtar är självklart förknippade med minnen. Återigen de bra, inte de dåliga. Det gäller att fortsätta komma ihåg varför man är här och du där. Den fina idén fungerade inte i praktiken. Eller? Jag är tokig som ens ifrågasätter! Eller? GAAAAH! Jag väntar ut det. Förr eller senare försvinner kanske den dryga förknippelsen mellan oss och låtarna. Fast helst av allt får alltihop försvinna nu.
Jag stör mig på mig själv så mycket också eftersom jag faktiskt lever som jag känner för att leva. Jag jobbar, tjänar bra, bor i egen lägenhet, är halvt sambo dessutom, med hund. Och jag är omringad av vänner. Dock bedrar skenet ibland. Fiender finns överallt och jag börjar mer och mer förstå att jag inte kan lita på alla även om jag vill. Så egentligen är väl inte allt perfekt, fast vems liv är det? Den som äger allt skulle ändå önska sig mer! Jag antar att jag behöver mer definitiva grejer. Alltså inte saker och ting utan mer att verkligen veta vart jag har människor. Att min vardag är stadig. Självklart behöver vi inte köpa lya och ringar, (fast jo egentligen), jag får helt enkelt bita ihop.
Kolla, jag klottrar och detta leder till sinnessjukt inlägg, typsikt mig. Klockan är för mycket, illamåendet är i farten, låtarna är för många. Ursäkterna likaså och därför avrundar jag. På återseende.
Jag stör mig på mig själv så mycket också eftersom jag faktiskt lever som jag känner för att leva. Jag jobbar, tjänar bra, bor i egen lägenhet, är halvt sambo dessutom, med hund. Och jag är omringad av vänner. Dock bedrar skenet ibland. Fiender finns överallt och jag börjar mer och mer förstå att jag inte kan lita på alla även om jag vill. Så egentligen är väl inte allt perfekt, fast vems liv är det? Den som äger allt skulle ändå önska sig mer! Jag antar att jag behöver mer definitiva grejer. Alltså inte saker och ting utan mer att verkligen veta vart jag har människor. Att min vardag är stadig. Självklart behöver vi inte köpa lya och ringar, (fast jo egentligen), jag får helt enkelt bita ihop.
Kolla, jag klottrar och detta leder till sinnessjukt inlägg, typsikt mig. Klockan är för mycket, illamåendet är i farten, låtarna är för många. Ursäkterna likaså och därför avrundar jag. På återseende.