Tomt. Hemskt. Jag orkar inte. Jag trodde inte att ni vart odödliga, men detta skulle inte ske, detta fick inte ske. Jag älskar dig morfar och jag tackar dig för allt. Du ställde alltid upp och jag ska verkligen fortsätta att göra dig stolt. Jag vet att du vart stolt och jag vet att du älskade mig. Men det kom så plötsligt, jag önskar mig ett sista samtal, ett riktigt farväl. Jag ber verkligen om att du lyssnade när jag lutade mig över sjukhussängen och berättade för dig hur mycket du betyder för mig och att det är okej. Du vart den bästa morfar, alla födelsedagar, varje julafton, min student, tusen tack morfar för allt! När jag berättade vart du medvetslös och jag vet att oddsen är få, men snälla, förstå att jag verkligen älskar dig och att vi syns igen, det måste vi.

Vila i frid morfar, 390902 - 100119

Tack för allt stöd alla andra, jag är så himla tacksam. Just nu håller jag ihop med min familj, vi kämpar eftersom det är en underbar människa som tvingats lämna oss. Jag äger inte en tjock släkt, halva min släkt är fucked up och tyvärr försvann en man som alltid brytt sig och som jag alltid brytt mig om. Men jag ska fortsätta att göra honom stolt, det lovade jag honom. Jag fick bevisat vem som verkligen finns för mig nu i alla fall, tack allihop, ni är verkligen guld värda!

Jag återkommer snarast, ta hand om varandra, man vet aldrig.

Lots of love!