Jag drogar The Scipt, love it. Samtidigt som mina stenhårda silikonbröst smärtar. Men jag pallar faktiskt inte resa mig och vandra till köket där medicinerna finns. Jag orkar inte mycket, med all rätt egentligen, nyopererad ju. Jag är nöjd med resultatet rent storleksmässigt, men svullnaden resulterar ju i att man inte riktigt vet än. Äh, jag är lycklig att jag investerade i mig själv.

Mitt liv är lite bittersweat. Jag fick två nya jobb och massor av andra erbjudanden på bara två veckor. Jag behövde verkligen den boosten. Så numera är jag växeltelefonist genom Manpower åt Addici vars kund är Region Skåne (klyddigt men arbetsplatsen är Universitetssjukhuset i Lund). Dessutom ska jag läras upp som receptionist på Fitness24Seven så fort jag hinner typ.

Det känns underbart att ekonomin är räddad. Men jag är nog ändå mer osäker än någonsin. Ibland är jag resonlig och fattar att man ska leva i nuet, men framtiden är jävligt jobbig att förutspå och som folk vet är jag besatt av detta. Saker och ting vart upp och ner och ibland bryter kaos ut åter igen, då önskar man sig en spåkula. Jag vet ju att jag är less på att må kasst så egentligen är valet inte tufft då, men jag brände broar, speciellt en bro. Ett val jag antog skulle lösa allt, men egentligen vettefan om någonting är löst. Ett hemskt farväl vart det i alla fall, den saken är säker. Förlåt.

Jag läker, precis som brösten. Men frågan är bara hur lång tid detta tar och egentligen om det är värt tiden, den smärtan jag bär. Bara försvinn. Typiskt nog är mina falska önskemål omöjliga. Vi hörs och ses.

Oskar Linnros, Spotify vet hur man blandar. 'Men även om ett sekel går så ska jag alltid vänta på vår tur.'